Fundering

Den tid som har gått kan vi inte få tillbaka, även om vi kan lära av den.
Framtiden är inte ännu vår, även om vi planerar för den.

Vår tid är nu. Vi har bara idag.

Bygd och stad i obalans.

Bygderådet inom Örnsköldsviks kommun har i en skrivelse till omsorgsnämnden protesterat mot de planerade nedläggningarna av verksamheterna vid Mogårn och Sidensjöhemmet. De deklarerar att det förslag som nu ligger på beslutsfattarnas bord missgynnar landsbygden och försvårar en sund utveckling av kommunen. Detta eftersom man menar att en döende landsbygd är en döende centralort. Man anser därmed att centraliseringen av fler och fler omsorgsboenden bör stoppas och ny strategi för den framtida omvårdnaden bör utarbetas.

I grunden är det egentligen frågan om två skilda filosofier om hur den institutionella vården skall bedrivas. Den ena strategin går ut på att lägga ned och riva boenden som på ett eller ammat sätt anses omoderna och därmed inte lämpliga både som arbetsmiljö för personalen, men även för de boendes livskvalitet. Sådana byggnader vill man ersätta med nya anläggningar och då företrädesvis placera dem i centralorten. Utan att reflektera över att man då flyttar stora arbetsplatser från landsbygd till tätort. Det finns uppenbar risk för att kommunens landsbygd helt dräneras på vårdboenden allt eftersom byggnaderna blir äldre.

Den andra strategin går ut på att succesivt förändra och modernisera de byggnader som redan finns efter en given och långsiktig plan. Om man bedriver förändringen i etapper under ett antal år är jag övertygad om att man kan  hålla kostnaderna inom rimliga gränser. Bara de många miljoner det kostar att riva dessa anläggningar skulle finansiera många moderniseringar. Tyvärr har man under många år underlåtit att göra dessa förändringar utan i stället låtit byggnaderna förfalla för att gynna ”slit och släng-principen”.

Man föreslår också att kommunen bör ge dess bostadsbolag i uppdrag att få till stånd fler så kallade trygghetsboenden.

Hoppet

I en orolig värld är hoppet kvar

ett hopp om en bättre tid

En önskan om en ro  underbar

ankarets tross som ger frid.

Men många är präglad av uppgivenhet

Av något som grymt slagit fel

I ansiktets drag finns nedslagenhet

ty gråvädersdag blir dess del.

Ur grym förtvivlan finns ingen led

som till fred och frihet för

Inget som bringar till jorden ned

det budskap som hoppet rör.

Men ingen vill ändå överge

en tro på en ny morgondag

djupt i sitt inre klart kunna se

en himmel av renaste slag.

Så fins det ändå en hoppets sång

som bringar oss frid och ro

så vi med alla de kära en gång

i de saligas boningar bo.

Vädertyp typ.

För närvarande är det snudd på ”sommarvärme” med åtskilliga plusgrader. Snötäcket har reducerats en del och det är risk att vissa skoterleder blir svåra att vidmakthålla i kördugligt skick. Torben och jag skall köra upp till Hemsjön på Torsdag. Men då kör vi efter elden från Pålsjön som vi kommer att fungera.

Enligt väderprognosen skall det bli kallare med åtskilliga minusgrader. Det är nämligen så att familjen Holmberg besöker oss under påsken och då vill de inte att all snö skall ha försvunnit. Av den anledningen vill vi naturligtvis att det skall vara minusgrader. Vilket det ser ut att bli.

Det verkar som att det blir Leksand som blir MODOS motståndare i kvalet som tar sin början nu i veckoslutet. Då är det alltså bäst av 7 matcher som gäller. Då gäller det givetvis att MODO kan bryta förlusttrenden som ju har varit den dominerande nu en lång tid. Det skall i alla fall bli spännande att följa utvecklingen.

Med de: Gonatt och gomorron.

Rimsmidarens dilemma

Den som skriver poesi.

har det inte särskilt lätt

Det måste finnas rytm däri

som gör att varje strof blir rätt.

Det måste finnas form och färg

i varje  enkel mening.

Därtill vara must och märg

i alla ords förening.

Nödrim duger inte särskilt bra

halvrim kan ej heller gå.

Språkfel vill vi inte ha

och stavfel likaså.

Så det blir en svettig pärs

som inte är så ringa.

Att få finess i varje vers

och poesi frambringa.

Fick låna en bild av en bekant. Den är nog toligen från 1910-talet och föreställer ett gäng som lastar grus i det grustag där Strängbetong ligger i dag. Det var nämligen så att det året hade man en så kallad "storgrusning", då man lade på mer grus på banvallen för att om möjligt säkra den mot tjälskador på vintrarna. Enligt gamla dokument tog man då upp det grustget som låg på marken som ägdes av Nils-Erik Johansson. Han var min farmors far och bodde mitt i Långviksmon på den tomt där Jollen nu ligger.

Alla på bilden  är nu borta ur tiden och drför  omöjliga att identifiera.

Mellon avgjord.

Undertecknad bloggskrivare måste erkänna att han inte följt melodifestivalen särskilt noga. Men efter omröstningen i kväll stod det klart att FRANS med sin egenskrivna låt if i vere Sorry vann. Bara att gratulera!

Samtidigt måste jag erkänna att jag inte är någon hängiven beundrare av detta jippo. Jag anser nämligen att man bränner alldeles för mycket programpengar på detta. Även om man har bra tittarsiffror är det alldeles för kostsamt. Det gor nämligen att man måste avstå från andra sevärda inslag . Därmed tack och gonatt (och gomorron).

Noah Welch i MODO-tröjan.