injail

Alla inlägg under februari 2016

Av Jöran Lundberg - 14 februari 2016 22:00

Alla hjärtans dag.

I dag har det varit Alla Hjärtans Dag med allt vad det innebär. Det innebär till exempel att man skall tugga i sig ett större antal gelehjärtan för att genom detta förfarande förhoppningsvis bli en mera vänlig och generös människa. Nu är jag inte helt säker på att det hjälper särskilt mycket men gott är det i alla fall.

Jag är ju en sådan som ständigt ivrar för att vi skall vara ännu mer generösa och vänliga mot varandra och låta det prägla vårt umgänge med våra medvandrare på denna jord. Det kostar så lite att vi möts med positiva tankar om varandra. På den här dagen fullbordar jag min blogg med en gammal dikt som väl beskriver vad jag vill förmedla. Varsågod.

Ett enda litet ord.

En enda litet ord en gest av vänlighet

”Hej hur har du det i dag?” måhända räcker

Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet

en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.

 

En enda liten blick av vänlighet som strålar

kan bota sår som sargat mången själ

Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar

som  skänker tröst för både fri och träl

 

Och när du slösar med  ett litet handslag

en blyg beröring, en vänligt menad gest.

En kram, ett förstulet litet famntag

förvandlas livet till en glansfull segerfest.

 

Vi är tillsammans, vi är skapta för varann

att sprida hoppets ord till någon  som vi ser

En livsuppgift så god och rik och sann.

som verklig sinnesfrid  åt livet ger.

 

Den slagne som du möter kan få vård

med ett leende vid dina ögons ljus

i en trång tillvaro,  i en värld så hård

finns hopp om frihet mitt i livets brus

 

Vi kan tillsammans forma livets mönster

när vi ärligt bryr oss om varann.

Åt en vilsen kan vi öppna hoppets fönster

som skänker oss en värld så rik och sann

 

När så det lyser frid omkring oss varje dag

ständigt uppfylld av det goda sinnelag

som sprider verklig kärlek och behag

görs hela livet till en  Alla Hjärtans Dag

 

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 14 februari 2016 21:54

Alla hjärtans dag.I dag har det varit Alla Hjärtans Dag med allt vad det innebär. Det innebär till exempel att man skall tugga i sig ett större antal gelehjärtan för att genom detta förfarande förhoppningsvis bli en mera vänlig och generös människa. Nu är jag inte helt säker på att det hjälper särskilt mycket men gott är det i alla fall.Jag är ju en sådan som ständigt ivrar för att vi skall vara ännu mer generösa och vänliga mot varandra och låta det prägla vårt umgänge med våra medvandrare på denna jord. Det kostar så lite att vi möts med positiva tankar om varandra. På den här dagen fullbordar jag min blogg med en gammal dikt som väl beskriver vad jag vill förmedla. Varsågod.Ett enda litet ord.En enda litet ord en gest av vänlighet”Hej hur har du det i dag?” måhända räckerEtt enda litet leende, med lust och sinnligheten hoppets känsla hos den sorgsne väcker.En enda liten blick av vänlighet som strålarkan bota sår som sargat mången själAtt ymnigt ösa ur de vänlighetens skålarsom skänker tröst för både fri och trälOch när du slösar med ett litet handslagen blyg beröring, en vänligt menad gest.En kram, ett förstulet litet famntagförvandlas livet till en glansfull segerfest.Vi är tillsammans, vi är skapta för varannatt sprida hoppets ord till någon som vi serEn livsuppgift så god och rik och sann.som verklig sinnesfrid åt livet ger.Den slagne som du möter kan få vårdmed ett leende vid dina ögons ljusi en trång tillvaro, i en värld så hårdfinns hopp om frihet mitt i livets brusVi kan tillsammans forma livets mönsternär vi ärligt bryr oss om varann.Åt en vilsen kan vi öppna hoppets fönstersom skänker oss en värld så rik och sannNär så det lyser frid omkring oss varje dag ständigt uppfylld av det goda sinnelagsom sprider verklig kärlek och behaggörs hela livet till en Alla Hjärtans Dag

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 13 februari 2016 21:35


Poesihörnan.

 Jag lovade att återkomma med någon skildring om vår upplevelse av Poesihörnan. Det är egentligen ett synnerligen särpräglat sällskap. Det är nämligen cirka 15-20 personer av olika ålder och

kön som samlas i ett rum på övre våningen i Arkenbiblioteket. En gång/månad under höst respektive vår läser de då olika poetiska verk för varandra. Det kan vara egna alster så väl som poesi av kända eller okända författare.

I dag var det en herre med i samlingen som heter Gunnar Fredriksson. En diktare och poet och därtill en stridbar skribent på ÖA-s insändarsidor. Bland annat är han i polemik med Elvy Söderström (f.d. kommunalråd i kommunen och ordf. i styrelsen för Bb.) om just Botniabanans nytta och onytta, funktion och bristande funktion m.m.  Han berättade  att han bjudits på en resa tur och retur Örnsköldsvik-Umeå, av just Elvy, för att övertygas om banans förträffliga funktion.

Det föranlåter mig att återge något om vad som berättats mig om Norra stambanans byggande i slutet av 1800-hundratalet i jämförelse med dagens Botniabana. För bansträckningen mellan Långsele och Vännäs hade riksdagen anslagit 5 miljoner kronor och det räckte mer än väl för hela anläggningen. Någon miljöprövning erfordrades inter, signalsystemet var människan själv och trafiken på den nya banan fungerade alldeles utmärkt. Det hade allra först anslagits 8.000.000.000 kronor och byggtiden till tre år. I verkligheten blev det tre gånger så dyrt och i dag efter många år är den fortfarande inte färdigställd. Att få miljötillstånd har varit en mycket långdragen process.

Avslutningsvis vill jag beskriva stambanans byggande förr i tiden i en kort men mycket talande dikt. Så här är den;

Först kömme rallara.

Sen kömme spårläggara.

Åsse kömme tåge.

Å int vare na fôgla i vägen heller.

Av Jöran Lundberg - 13 februari 2016 10:33

En lång dags färd mot natt.

Ibland kan det kännas motiverat att vara lite kulturell. Av den anledningen var KäraHu och jag med på en bussresa till Gullänget för att titta på Teaterspegelns uppsättning av farsen ”Det stannar inom familjen”. En två timmar lång föreställning med ytterst skickliga amatörer. Man kan med fog säga att det var en knasigt rolig pjäs med många förvecklingar som lockade till många skrattsalvor. Eftersom bussen tog omvägen förbi Flärke  och Gideå tog det lång tid innan vi kom hem. Innan vi kom i säng var klockan nära halv ett på natten. Av den anledningen blev det inte skrivit någon blogg i går kväll. Detta vilket jag  kompenserar er genom att skriva en extra i dag.

Det är  nu ingen hejd på alla kulturaktiviteter eftersom Torben Johansson och jag skal,l om en stund, åka till Arkenbibilioteket i Örnsköldsvik och delta i något som heter Poesihörnan. Det är ett illustert gäng som samlas en gång i månaden och framför våra och andras alster för varandra. Men det är rätt intressant. Torben och jag framför också några dikter varje gång. Kanske det finns anledning att återkomma till detta evenemang efter hand.

Av Jöran Lundberg - 11 februari 2016 22:38

Några ord om nysvenskarna.

Jag såg i dag ett inslag i Rapport om de prognoser om fattigdomen och nöden i världen som SIDA hade tagit fram. Enligt denna kommer svält och umbäranden att öka dramatiskt  under 2016. De talade också om att det är 60.000.000 människor som är på flykt runtom i världen. Av dessa är det en del som kommer till vårt land för att om möjligt skapa sig en framtid här. Även om vi här har rikedom och välstånd utgör dessa en viss påfrestning på samhällsfunktionerna. Samhällsapparaten är nämligen inte alla gånger äanpassad för att kunna ta hand om ett så stort antal nysvenskar som nu är fallet. Av den anledningen ¨är man nu i färd med att införa vissa lagändringar som syftar till att begränsa flyktingströmmen och göra det mer hanterligt. En sådan åtgärd, som naturligtvis förkastas av vissa grupper, kan bidra till att man har möjlighet att ge dem en bättre tillvaro och ett värdigare bemötande.

Det är tyvärr så att den process det är att integrera dem i det Svenska samhället måste få ta den tid den behöver. Bland alla dessa som kommer för att finna en fristad här finns det så många olika nationaliteter, karaktärer, yrkesgrupper och språk m.m så att det är minsann som att lägga ett oändligt pussel där varje pusselbit är unik och måste passas in i rätt sammanhang.  Det är en gigantisk utmaning som under en tid kommer att utgöra en belastning på det svenska samhället och dess resurser. Jag tror att det således är nödvändigt med en viss tidsutdräkt. På det viset skapas vissa möjligheter att genomföra uppgiften på ett mera värdigt sätt. Till båtnad för alla parter.

Av Jöran Lundberg - 10 februari 2016 22:10

Odalbonden.

Under oändlig möda och slit

han redde sin magra jord.

Tvingad till obändigt slit

för att få  mat på sitt bord.

 

Den var stenig och mager den lott

som han fått som sin enskilda del

Några fattiga tunnland blott

var på jordens hans arvedel.

 

Under långa och ljusa vårar

i trohet han stärkte sin börd

Ty det som sås under tårar

skall mogna till glädjens skörd.

 

I fattigdom bärgad äring

gav hugnad  åt alla de kära

beredde gudomlig näring

som blott ett under kan nära.

 

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 9 februari 2016 21:49

Ytterligare en Avliden.

Det kanske är på sin plats att efter ett längre uppehåll i berättelsen, ännu en gång göra ett nedslag i Avliden med omnejd. Jag kan därmed meddela att LKAB (Likkisteaktiebokaget) gär som tåget. Om nu en sådan verksamhet kan sammanlänkas med ett tåg. Satsningen på en fabrik i Kina visade sig vara ett genidrag av kraftkvinnan bakom det hela. Kajse Karlsson reser med jämna mellanrum till DingDong för att kontrollera tillverkningen så att det inte inträffar ytterligare någon dödlig incident.

Under den senastes  tidens  intensiva verksamhet för K K har hon vuxit ännu mera i omfång och omkrets. Det blev lite trassel med den senaste resan eftersom det inte fanns nog med utrymme för hennes lekamen i den trånga flygstolen. Men det har nu det flygbolag som hon anlitar löst  på så sätt att de tillverkat en specialanpassad stol för henne. Det blev rätt kostsamt, men eftersom företaget i Kina har gott om stålar i så kallat ”dött kapital” så får de stå för kostnaden.

I Kina har de nämligen inget problem med kundunderlaget. Det är snarare så att efterfrågan är långt större än tillgången. Men sånt är livet i Avliden. Det får man finna sig i.

Av Jöran Lundberg - 8 februari 2016 21:55

Pensionärens dilemma

 

Jag är pensionär och då har jag så brått,

Ty jag har ju bara de dagar  jag  fått.

Väva, sy och sticka ansa trädgårdsland

Köra bil och cykla och skotta sand ibland.

 

Jag måste gå i cirkel för att komma runt

jag måste träffa folk och kanske prata strunt

Jag måste käka middag, jag måste rasta hunn

Jag måste putsa bilen, de kan ta en stunn.

 

Jag vill ut  å resa och fara hit och dit

Att ha sett Hjo o Skara det är ju en merit

Sola i solarium, kanske spela schack

En matine på bio, en film som heter Jack.

 

I pensionärsförening jag måste vara me

jag vill bli underhållen från ett och fram till tre.

Att slänga käft med kompis, att ta ett bastubad,

Det ser jag som nödvändigt så till den milda grad.

 

Är det nu någon syssla som jag månne glömt

kanske gå å pyssla, leta saker som jag gömt

sitta  och fundera på det som jag har drömt

bara fantisera när huvudet är tömt.

 

Att fylla sina dagar med idog verksamhet

är således för många en kär nödvändighet

Så för en aktiv pensionär, bara så ni vet.

finns mången sysselsättning och ingen ledighet.

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se