Odalbonden.

Under oändlig möda och slit

han redde sin magra jord.

Tvingad till obändigt slit

för att få  mat på sitt bord.

Den var stenig och mager den lott

som han fått som sin enskilda del

Några fattiga tunnland blott

var på jordens hans arvedel.

Under långa och ljusa vårar

i trohet han stärkte sin börd

Ty det som sås under tårar

skall mogna till glädjens skörd.

I fattigdom bärgad äring

gav hugnad  åt alla de kära

beredde gudomlig näring

som blott ett under kan nära.