En dolkstöt i ryggen.

Läste i dagen tidning att kommunens välfärdsförvaltning ämnar göra en radikal förndring i förutsättningarna för institutionsboende. Det finns ett förslag att på sikt aveckla verksamheten dels i Mogårn i Moliden  och även Sidensjöhemmet i Sidensjö. (båda på landsbygd). De vårdtagare som bor på dessa anläggningar skall flyttas till likartade boenden i centrakorten, företrädesvis i Själevad. Detta betyder att även arbetstillfällen flyttas från landsbygd till tätort. Vilket i klatext spär på landsbygdens utarmning.

Jag hävdar att man gott och väl i en kommun med en struktur lik Örnsköldsviks kan väga in sysselsättningsaspekterna vid sådana beslut. En döende landsbygd betyder på sikt ett döende centrum. Vår nuvarande regering med Stefan Löfvén i spetsen har aviserat förstärkta medel till äldreomsorgen. De vill också på olika sätt värna om en levande landsbygd. Det förslag som ligger på bordet för närvarande kommer att vara till men både för äldreomsorgen och en levande landsbygd.

Ett argument i liggande förslag är också att de båda hotade institutionerna har åldrande och olämpliga lokaler. Detta anser jag vara frukten av bristande underhåll och anpassning. För att rädda den löpande driftens ständiga brist på penningar har man inte bedrivit en vård med sikte på framtiden. Det finns således enorma renoverings och ombyggnadsbehov vid de flesta boendena runt om i kommunen som inte finns i någon åtgätrdsplan. Så småningom kommer detta att leda till en fullständig kollaps för äldreomsorgen

Som en liten sketen bloggskrivare har man inte särdeles stora möjligheter att påverka processen. Men det skall i alla fall bli intressant att se hur det blir i framtiden. Således bör vi avvakta den, varför jag skriver

Gonatt och gomorron.