Adventstid.

Så här före jul infinner Sig ofta en stämning som är lite annnorlunda. Man tänder ljusen i adventsstaken och njuter av dess stillsasmma sken. Sedan har man de traditionella saffransbullarna som också förmedlar En känsla av förjulsstämning. Det hände ibland förr i tiden att man kallade saffranssbullarna för ”saffransklönsa”. Det inspirerade mig att skriva en liten draPa om en viss likhet. den lyder så här.

Va äre för skellna

Va äre för skellna på klönsa å klompa

de kan man då alls int förstå.

för klönsa dam ä ju söm klompa

fast enern ä önner å annern ommapå.

Men klönsa ä ju int alls desamma

söm klompa, öm man rakt si ätter

för om man klönsa söm klompa anamma

sä blire fäll int ett dugg  bätter

För att beskriv dam söm lämplet lik

kan man ju säge sä här

en klöns den kan ha en fysik

söm en  saffransbull, gösse kär

Men en klomp ä bara  ogräddedegen

söm kan bli n klöns öm man vell

sä öm int ä aldes för förtegen

behöv man int na mer sätte dell.

Kulturell tradition

Det hr blivit en kär tradition för KäraHu och jag att  så här före jul alltid besöka den julkonsert som Ö-vik Big Band anordnar. Den här söndagen gick det av stapeln i Nolaskolans aula och vi hade i god tid försäkrat oss om biljetter och sittplatser. De brukar i regel ha nägon känd sångare eller grupp som inslag i deras arrangemang. I år var det Triple & Touch som gästade konserten.. Dessutom hade de en gospelkör från Härnösand (Prisma) som också medverkade.

Det var ett väldigt gediget och proffsigt program de serverade den mångtaliga publiken. Allting var välövat och fint. Den som eventuellt förut har lyssnat till Triple & Touch kände igen en hel del av det som de framförde. Men det var sannolikt inta mindre värdefullt för det.

Om nan skall vara en aning kritisk så kan man med fog påstå att Övik Big Band kom lite i bakgrunden eftersom  både T&T och gospelkören upptog en stor del av programmet. Jag som älskar Ö-vik Big Band och deras musik vill givetvis att de skall sätta en dominerande prägel på sin egen konsert. Men man får ju inte allt här i livet.

Däremot kan man ju efter en lång dag unna sig förmånen av en stärkande nattvila i guden insomnias armar. Så;

Gonatt och gomorron.

En försmak av julens fröjder.

En förjulstrdition så god som någon är den årliga julbuffén i Missionskyrkan. För påvra 180:- kronor får du var med om en festlighet som egentligen saknar sin like. Jag har kollat lite priser och det är inte alls ovanligt att olika restauranger tar ända upp till 500 lronor. I det facila prietingår också en mycket uppskattad underhållning som barn och ungdomar i församlingen stod för. Det är förvånandsvärt vad fina sångbegåvningar det finns bland barnen och ungdomarna i Långviksmon. Det är en musikalitet utan dess like. Ett fint saxofonxolo av en av ungdomarna var bara ett exempel på deras förmåga. Julbordet var välkomponerat och välssmakande. Det fanns inte en enda komponent som inte var av högsta klass. Till och med ”Janssons frestelse” var det här året godkänd

Annars går livet sin gilla gång här på Tallbacken. I gaår fick vi cirka 10 centimeter snö så jag röjde av planen med traktorhjälp för första gången i höst. I morgon, söndag, skall vi åka till Örnskäldvik och lyssna til en kosert med Öviks Big Band. De har före jul varje år ett framträdande tillsammans med någon känd artist eller grupp. I år är det tillsammans med Triple and touch. Jag tror nog att det blir en bra konbination. Får väl kanske anledning att återkomma.

Gonatt och gomorrron.

En blogggängares funderingar.

Vad är det som intresserar?

Vad är det som fascinerar?

Vad är det som attraherar?

Vad är det som kulminerar?

Vad är det man ventilerar?

Vad finns det som existerar?

Vad är det man definierar?

Vad är det man dubblerar?

Vad är det som effektiviserar?

Vad är det som enerverar?

Vad är det som fallerar

Vad är det som griljerar?

Vad är det som kalikbrerar?

Vad är det som marginaliserar?

Är det månne en fundering?

Är det månne en tatuering?

Är det månne en fin placering`

Är det månne magnetisering?

Är det månne integrering?

Är det månne en fundering?

Är det månne en kandidering?

Är det månne em precisering?

Är det månne  barservering?

Är det månne en semaforering?

Är det månne en irritering?

Är det månne en  formulering?

Är det månne en fettfixring?

Är det månne en kulcenrering?

Är det månne segregering?

Kanhända är det nostalgi.

Jag tycker det är angelget i mitt skrivande att jag kan bevara för eftervärlden händelser, företeelser och personer som hör till det förgångna. Den dikt jag skrivit i kväll går väl o stil med den ambitionen Sä här lycer den:

Nikanor.

Nikanor, han va sme å hadde smeja

å smidde donrninga at timmerkära.

dam hadde rejäla stålskodda meja

för tunga lass skull dam bära

Öm je ä ampen dell o fo veta

hörr töcke ackere bordde  vara

sä skulle vara bå bocken å geta

öm dam timmerdrivninga  skull klara.

Dam skull ju halle för timmerlasssa

öm än basvägen va krokin å svår

å dessutöm halle förn massa

långa å  kalla, slitsamma år.

Ne dänn dorninga dam skulle ju halle

öm än de va tretti grader kallt

vare djupsnön å tön eller vorförfalle

sä skull dam ändå klara allt.

Så´n Nikanor han smidde rektet

vä järne å ståle på  medar å manka

för visst vare jämarns vektet

att man int på ärbete könn klanka.

Uppdrag granskning.

Programmet tog i kväll upp frågan om flyktingarnas situation just nu i Sverige. De fokuserade inslaget så som det ser ut i Filipstad i norra Värmland. Där har Bert Krlssons föäretag tre asylboenden som reportaget i stort sett handlade om. Även om jag tyckte att inslaget rent journalistiskt var undermåligt framkom det ändå rätt klart att det fanns missförhållanden  vid dessa boenden. Något som föranledde många flyktingar att högljutt klaga inför hela svenska TV-publiken. Även om man kan ha förståelse för deras frustration gav det hela ett sken av att de flyktingar som kommer till vårt land endast består att en massa gnällspikar.

Jag är väl inte helt fel ute om jag påstår att det runt om i Sverige finns ett utbrett missnöje mot alla som kommer för att som de säger: ”snylta på vår välfärd”. En indikation på detta är väl SD-s framgång i opnionsmätninarna. Ett parti vars politik är klart invandrarfientlig.  Jag hyser, som jag tror, välgrundade farhågor för att onsdagens program kan utgöra en grögrund för ytterligare främlingshat.

Min erfarenhet i mötet med de asylasökande som kommit till Långviksmon är att de är vanliga stillsamma människor som har kommit med en ambition att gära rätt för sig i det svenska samhället. Även om invandrarna mumera är en markant del av byns befolkning finner jag inte att det därför skulle vara orsak till några konflikter. Många frivilliga i samhället ställer upp för att de skall trivas här. Vid många gemensamt anordnade festliga tillfällen har de upplevt sann gemenskap. Det är en del som, efter att ha fått uppehållstillstånd, velat stanna och rota sig i Långviksmon. Om det är något som de inte varit helt nöjda med har det ventilerats vid regelbundna träffar. Där har man, i stället för att så split, verkat för att skapa förtroende och gemenskap. Det är väl så det skall fungera skulle jag tro. Eller hur?

Livet i Avliden (varje tisdag)

Kajse Karlsson som var styrelseordförande i LKAB (Likkistaktiebolaget) hade bekymmer. Efterfrågan på bolagets produkter var större än företaget  hade kapacitet att produsera. Dessuytom var alla arbetsföra i Avliden med omnejd  redan anställda i fabriken. Den ”Döbag” som LKAB konstruerat visade sig vara en fullsrändig succé. Den kaotiska situationen i mellanöstern gjorde att efterfrågan alltid var större än man kunde tillverka och leverera. Styrelsen kunde med sorg i blicken konstatera att ytterligare expansion i Avliden inte var praktisk möjlig. Alla kloka huvuden slogs ihop så det bra rungade om det, men resulterade endast i bulor och blåtiror.

Då kom en delegation med ett antal snedögda kineser på besök i Avliden i akt och mening att eventuellt överta en del av den utökade produktionen. De sades vara villiga att bekosta och bygga en produktionsenhet i en stad i hjärtat av Kina som hette Ingjongdong. Översatt till svenska betyder det ”Ingenendaöverlever”. De menade att både stadens namn och omgivningen med god tillgång på träråvara motiverade fabrikens tillkomst.

Ingjongdong var en medelstor kinesisk stad med cirka tio miljoner invånare. Dessa sades kunna utgöra både arbetskraft och presumtiva kunder vilket man ansåg vara en superb konbination.

Förhandlingarna flöt riktigt fint ända fram till lunch då det höll på att gå ”tohell”. I fabrikens matsal serverade man nämligen den dagen ”äkta norrländsk pölsa med rödbetor och kryparpärer”.  Eftersom det var Avlidens enda matställe erbjöds dessa kisttillverkarpionjärer att inmundiga denna lokalproducerade gegga. Till att börja med hade kineserna idel ris åt anrättningen men efterhand som de smakade den lite för dem ovanliga maten smackade de mer och mer av idel förtjusning.

Efter hårda föhandlingar med mangling nästan ända in i döden kunde Kajse Karlsson signera ett för LKAB mycket fördelaktigt avtal. Utan att behöva satsa en enda kinesisk Renmimbi- yang, skulle företaget i Avliden få sig tillgodo större delen av keinesernas intäkter. Dessutom skulle det bli drägligare förhållanden i Avliden eftersom kineserna skulle förse kunderna på andra sidan jordklotet med rektangulära paket efter behov.

Nu är det ju fortfarande så att man kan ju inte med säkerhet veta hur det går eftersom den fortsatta storyn fortfarande är höljt i ett disigt dunkel. Men den som inte är avliden har säkert en viss möjlighet att ta del av denna eventuella fortsättning . Därmed:

Gonatt och gomorron