Avliden ännu en tisdag.

De rektangulära paketen förtsatte att i en aldrig sinande ström rinna ut ur Avliden. Kajse, som var helt upptagen av kinasatsningen i Ingjongdong (betyder ingenendaverlever), var tacksam för att det funkade någorlunda för LKAB. Efterhand som fabriken där närmade sig

färdigställandet blev Kajse allt ivrigare att tillgodogära sin deras språk. I alla fall så påass mycket att hon skulle kunna hålla invigningstalet . Naturligtvis skule hon vara på plats när den stora dagen var inne.

Kineserna hade så smått börjat leverera några av deras egentillverkade rektangulära paket. Det var synnerligen nödvändigt eftersom kunderna stod, eller snarare låg, på kö för att ta plats i dessa. Till att börja med blev det en del strul vid hopmonteringen eftersom det insmugit sig ett fel vid översättningen av den medföljande instruktionstexten. När den synnerlige invecklade monterinsproceduren var klar visade det sig nämligen att botten hade hamnat där locket skulle sitt och vice versa. Föremålet för den avlidnes slutstation hade helt simpelt hamnat upp och ner. Detta dilemma löste man genom att placera kunden med sitt stelnade ansikte nedåt och sedan man noggrant tillslutit rummet vände man hastigt det hela. Dettta i förhoppning om att den avlidne också vände sin näsa i vädret. Detta var mycket viktigt eftersom det kunde innebära vissa komplikationer på domens dag om man inte då var rätt förberedd d.v.s hade rätt inställning till det hela.

Men det kan man ju inte med säkerhet veta eftersom historien i kommande avsnitt ännu inte är det minsta utfunderad. Det är således höljt i samma disiga dunkel som det alltid har varit. Därmed

Gonatt och gomorron.

En lust att testa dialekten.

Det är kanske dags för ett litet prov på Björnamåle. Det kan vara intressant att konfronters med olika ord och uttryck. En liten vers på temat "vad är det för skillnad."

Va äre för skellna?

Öm man ä ”bös å säg” hur ä man då?

dä ä no aningens svårt å förstå

ä man möjligen  ”lite vätte slasasam”?

eller ä man  rätt å slätt  böllersam.

Dä dänne dä ä int sä lätt å begrip

dä ä rakt söm e rektet beknip

för öm man ä bå böllersam å bös

då ä man no slasasam söm en hös.

Sä dä ä no sä jämarns svårt å förklara

man måst no bara rakt lätte fo vara

sä n´böllerkus fö no vara sä bös söm han ä

 å då äre fäll inte sä körnstet vä dä.

Kyligt på Tallbacken.

Förrst en rättelse angående mitt körkortsprov. Det är naturligtvis inte förrän tolfte december 2017 som det blir sjuttio är sedan. Således om tvä år. Månne man får uppleva den dagen?

Det har brännt till och blivit en del kyla över Tallbacken. Termometern visar i kväll så nära 13 grader minus. Jag skulle tro att  nere mot Storsjön är det nog mellan 15 och 20 grader kallt. Jag tycker att det är bra om det blir ordentligt med kyla innan det kommer allt för mycket snö. Det blir rejäla kärnisar på sjöarna och myrar och våtmarker får möjlighet att frysa till ordentligt. Detta med tanke på eventuella kommande skoterfärder senare i vinter.

Inomhus har vi det varmt och mysigt så vi lider inge nöd.

Häromdagen åt vi ytterligare ett festligt julbord när vi som medlemmar i pensionärsföreninen Fyrklövern hade den förmånen. Det föranleder mig att återigen minnas tillbaka till min barndoms jular. På den tiden var det nämligen ingen jul före julafton. Alla förberedelser till trots  var det  en väl bevarad tradition att inte ta ut något av julen i förskott. Men då julens fröjder begynte på julafton var det med ett rikt julbord baserat på det som det genuina bondehushållet kunde åstadkomma. Julgrisen var slaktad och tillredd med skinka, pressylta och härliga kotletter ,revbensspäll och hemlagad leverpastej. Det slaktades också en spädkalv som reddes till härlig sylta, kalvstek och andra läckerheter. Tunnbröd fanns det gott om. Egenkärnat smör. Ost och messmör fick man från mejeriet. Egenodlad potatis och rödbetor fanns det gott om. Min mamma var en mästare på att bereda läckra  stömmings och sillinläggningar. Lutfisk som beretts och lutats efter alla konstens regler fanns ochså på julbordet. Den dignande måltiden avslutade ofta med Vattlingon en rätt som nog var hälsosam an inmundiga för att neutralisera all den feta maten. Risgröt åt vi lite senare på kvällen som avslutning av dagen.

Min farbror Kristoffer hade diktat många fina dikter som han läste vid olika tillfällen. Men eftersom han  i stort  sett hade alla sina dikter i sitt eget huvud tog han merparten av dem med sig i graven. Jag minns några fragment av en dikt om julens fröjder som han åstadkommit. Oavsett om det annars var fattigt och torftigt kunde man alltid fira en riktig jul med god mat i överflöd. Så här lyder diktfrgentet:

Skinka, griföttern, sylta å körven

de gör att tarparskörven,

uti sitt enkle lille sjul

en gang öm åre fo känn att dä ä jul.

Med det ser vi fram emot en fin och fridfull julhelg.

Gonatt och gomorron.-

12 december 1947.

Det finns vissa datum som man kommer ihåg lite mer än andra. Ofta beror det på att särskilda händelser eller företeelser är knutna till dessa. Ett sådan datum är den 12-te December 1947.

Jag vistades då på folkhgskolan i Härnösand för ett års studier på skolan. Fem månader tidigare hare jag fyllt 18 år och ansågs då mogen för att ta körkort. Rätt omedelbart efter artonårsdagen skrev jag in mig för lektioner på en bilskola i Härnösand. Jag minnsa att övningsbilen var en hedervärd Cadillac camriolet med ansenliga hästkrafter under huven.Om jag minns rätt blev det nio eller tion körlektioner och det teoretiska fick man klara själmv så gott man kunde. Efter dessa lektioner ansågs jag kapabel nog för att avlägga ett körprov. Besiktningsmannen var en sådan av den gamla stammen  med erfarenhet till och med från trettitalet. Han hette Westman och hade före sin tjänst i Härnösand haft samma upgift i Örnsköldsvik.

Nu var det så att vid uppkörningsprovet hade han alltid samma runda varje gång. Från utgångspunkten Brunnshusgatan, högersväng im på Nybrogatan. Över Nybron och vänstersväng vid järnvägsstationen in på Järnvägsgatas, vänstersväng in på Södra Vägen och sedan vänster in på Storgatan , över broarna och högersväng in på Brunnshusgatan igen och tillbaka till utgångspunkten. Det visste bilskoleläraren och körtutbildningen gick i stort sett ut på att klara den rutten utan några större incidenter. Körprovet gick bara galant, men så var det teorin. Det gick inte alls. Jag hade läst på för dåligt och min kännedom o olika trafikmärken var undermålig. Så jag blev kuggad på teorin. Jag fick uppmaningen att fara hem och läsa på lite bättre och komma tillbaka om två dagar som var en fredag. Efter lite plugggande av teorin var jag tillbaka på fredagfömiddag. När jag kom in till den gamle gode Westman fick jag beskedet han antog att jag läst på ordentligt så han hade iordningställt att nödvändiga papper. Det var således bara att hämta dessa och knata upp på länstyrelsens körkortsenhet och lämna in handlingarna. Fick då beskedet att jag kunde återkomma på måndag och kvittera ut mit körkort. Glad i hågen knatade jag upp på Länstyrelsen på måndag morgon, betalad tio kronor i stämpelavgift och fick mitt körkort diekt i handen. Därmad var jag högst kvalivicerad som bilförare.

Nu har det gått 69 är sedan dess (nästa år blir det 70-årsjubileum) och jag har fått behålla mitt körkort under den tiden. Uppskattningsvis har jag väl kört mer än etthundratusen mil under dessa nära sjuttio år. Nu upplever jag att man som äldre bilförare måste vara mer skärpt än andra eftersom om jag eventuellt blir inblandad i en trafikolycka blir  med all sannolihet av med mitt körkort. Äldre bilförare behndlas strängare vid dessa tillfällen. Den erfarenheten fick jag under den tid jag satt som nämdeman i Lånsrätten och dömde i körkortsmål. Även vid bagatellartade incidenter ifrågasatte man behörigheten. Det hände rätt ofta att domen i  sådana mål gick till den åtalades fördel.

Att behälla rätten att framföra bil i trafiken känns nästan som en del av ens persolighet varför det är klart positivt så länge man har den förmånen. Men peppar peppar.

Gonatt och gomorron.

Vad är det för skillnad?

Rätt ofta i mina inlägg har jag  funderat på skillnaden i olika ord och uttryck och det på mitt hemlands tungomål nämligen Bjrönamåle. Även dialekten har ett antal så kallade synonumer som det lätt går att fundera omkring. Det i en mera kåserande stil.

I kväll tänker jag på skillnaden av att bli äldre och att bli gammal. Att vi alla blir äldre för varje dag som går är ett oomkullrunkeligt faktum. Jag har i dag levat 31.461 dagar men i morgon blir det 31.462 och om nio dagar, alltså på julafton, fyller jag 31.470 dagar jämnt. Och på det viset rullar det på.

Med stigande ålder är det oundvikligt att kroppen förändras. Vissa kroppsfunktioner avtar och andra uplever man blir annorlunda. De förändras.  Öronen till exempel växer hela livet och blir större och större men det är ofta så att deras förmåga att uppfånga och förmedla ljudintryck avtar med stigande ålder. Trots att jag är utrustad med rätt ansenliga trattar till öron har jag nyligen varit till hörcentralen och fått nya hörhjälpmedel på båda öronen. När jag nu inte är så långt från nitti kännar jag också att mina ben inte har samma styrka och spänst som i unga dar. Jag får vara uppmärksam så att jag inte råkar ut för någn fallolycka. Särskilt när det är isigt och halt. Därför går promenaden avsevärt långsammare nu än förr.

Hut är det då att bli gammal? Det upplever åtminstone jag som en emotionell känsla. Jag känner mig således inte gammal. I det perspektivet är den mentala styrkan i förhållande till den fysiska ett intressant spörsmål. Många gånger kan koppen var behäftad med ett antal olika krämpor medan sinnet är tämligen opåverkat. Givetvis är det avsevärd skillnad mellan olika personers upplevelse av åderdomen. Därvidlag kan nog en god och stimulerande social situation bidra till att man inte känner sig gammal trots sin ålkder eller kroppskonstitution. Ett stimulerande umgänge med personer som man trivs med bidrar till att man känner sig tillfreds med livet. Detta kan positivt bidra till att man inte känner av sin ålder.

Ämnet är stort och  kunnde vara underlag för många och långa utläggningar men det skulle nog bli alltför tröttande i längden och därmed bidra till en stegrande åderskänsla varför jag hälsar:

Gonatt och gomorron och inväntar min 31.462-dra dag på jobbet.

Nobelfesten.

När detta skrivs pågår nobelfesten för fullt i Blå hallen. Festklädda människor med kungen och drottningen i spetsen gottar sig i glansen och maten. Jag såg sjlv på TV tidigare i dag när årets litteraturpristagare dekorerades och tog emot priiset. Det föranleder mig att även detta år  avsluta min blogg denna afton med den dikt som repriserats nu är efter år. Detta kommer nog att ske änva tills de tar sitt förhuft till fånga och utser rätt preson att föräras litteraturpriset.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna prisar eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det  handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krackel i

kontroversiellt av naturen

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna  tvår sin händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till  den person de gemensamt sett ut

många andra tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut

Därför tror jag de skulle bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka i världen besinna

Klimat eller kli-mat.

Vårt klimat är i fokus i dessa dagar med anledning av det pågående klimatmötet i Paris. Det verkar som om delegaterna vid mötet än en gång kommer att enas om ett avtal av digniteten ”intet förpliktande”. En novis som inte har satt sig in i miljöproblematiken kan nog inte förstå hur kompliserade dessa frågor är. Att formulera en text som alla klotets länder kan skriva under kan nog ses som en tämligen omöjlig upgift. Inte i något annat sammanhang framträder skiljaktigheterna mellan de så kallade utvecklingländerna och industrinationerna så markant som just i miljöpolitiken. Med så vitt skilda förutsättningar blir det synnerligen svårt att enas om ett gemensamt dokument.

Jag tror att det är en ödesfråga som behandlats under några dagar i Paris. Enligt vissa forskare är det gamla klotet än en gång på väg mot en katastrof liknande den som skedde när dinosaurierna  försvann. De menar att mekanismer utlöses som radikalt förändrar förutsättningarna för mänskligt liv på jorden. Ödesfrågan är om det är en process som möjligen kan förhindras eller om den är oundviklig. Av olika anledningar har Tellus under de mer än fyra miljarder år den existerat vid tre olika tillfällen utsatts för liknande katastrofer  Vid ett tillfälle var det som sagt när dinosarierna fösvann. Men då skall man ta i beaktande att det är inte något som sker från en dag till en annan. Förändringen till det sämre kan ta ett par miljoner år.

Hur det än går så kommer det ganla klotet att existera, med eller utan mänsklighet, så länge solen med sin energi ger det de förutsättningar som behövs för dess fortlevande. Men någon gång kommer solen likt andra stjärnor före den att explodera i en så kallad supernova och efterlämna ett stort svart hål i galaxen Vintergatan. Men som sagt, det kommer inte att hända i morgon varför vi med trygghet kan se fram emot ytterligare bloggar från Tallbacken. Men innan dess:

Gonatt och gomorron.

Bryderi i Avliden.

 Avtalet med kineserna var inte helt problemfritt för LKAB. För att överbrygga de stora avstånden och kunna ha en viss kontroll över kinesernas verksamhet fordrades långtgående tekniska arrangemang. Sådan sofistikerad teknik som ännu inte nått så långt som till Avliden. Till den ändan satsade man stora resurser för att avhjälpa den bristen. På relativt kort tid hade man internetanslutning med hygglig kapacitet. Därefter hade man möjlighet att dagligen kommunisera med ledarna för projektet i Ingjongdong. Vid den dagliga kontakten var  det emgelskan som användes. Ett språk som Kajse Karlsson behärskade till fullo. Men rätt snart visade det sig att fabriksbyggarna i Ingjongdong ver urusla engelsktalare. De blandade ständigt in fraser och ordvändningar på Mandarin som var det språk de  talde i vanliga fall.

I den penibla situationen visade Kajse Karlsson ytterligare en storartad begåvning. Hon var nämligen ett formidabelt språkgeni. På förvånansvärt kort tid lärde sig nämligen Kajse att hjälpligt konversera på kinesernas eget tungomål. Därefter flöt kontakterna som de skulle. Genom kontinuerlig kontroll kunde man i Avliden följa fabrikens framväxt. Det myllrade som i en myrstack runt byggnadsområdet varför bygget syntes kunna vara klart inom en snar framtid. På grund av detta faktum uppstod helt nya utmaningar för Avliden och LKAB. Men eftersom dessa ännu är höljda i de dimmornas dunkel som rör allt som har med Avliden att göra kan man inte vare sig säga bu eller bä. Det kan möjligen tänkas att de som lever får se annars famlar allai blindo.

Gonatt och gomorron.