Så möter vi julen

Så är det då äntligen julafton med allt vad det innebär. Den bjudes oss precis som den är och det är upp till var och en av oss att göra det bästa av den. Runt om i Sveriges land firas den under många olika förutsättninar. Någon firar den i sin ensahet utan något stöd eller sällskap, medan andra firar sin jul under stoj och stök i många goda vänners och släktingars lag. Hur det än ter sig är det viktigt att ta till sig julens innersta budskap och mening.

Här på Tallbacken blir det en traditionell jul då vi även i år firar  julafton med familjen Lundberg i Järved. Dock ämnar vi åka hem så att vi kan vara med vid midnattsgudstjnsten i Långviksmon. Sedan kommer sasmma familjen Lundberg till oss på juldagen. Vi ser således fram mot en julhelg med god gemenskap men också vila och rekreation.

God jul önskas alla bloggdiggare!

Jag ser det som en kär angelögenhet att så här i juletid bjuda er något av mig själv varför jag bifogar en dikt med absolut julanknytning, nämligen:

Julvisa i vildmarken.

Bäddad i  snö ligger frostigt tjäll

I julkvällens tidiga timma

Stockelden flammar på spisens häll

ljusens lågor syns glimma.

Julen talar om frid och försoning

talar om nåd i armods land

Till att förnimmas i enkel boning

ett smul från Guds mäktiga hand.

När elden sprider sitt fladdrande ljus

över väggarnas täljda timmer.

sprides en doft i fattigt hus

som av rikdom ett skimmer

Så lägrar sig friden i helgdagstid

talar  om fred och försoning

om full förlossning och julefrid

som förnimmes i snöhöljd boning.

Kölden knäpper i vägg ocvh knut

Kall är midvinternatten

Behåller sitt järngepp som till slut

blir en bro över mörka vatten.

Men julens fröjd kan ingen förmenas

en skänk av Guds mäktiga hand

i fattigdom ändå alla förenas

bundna med skimrande band.

Så. Även om livet är tungt ibland

trånas än julens fröjder

den bringar rikdom till torftigt land

som når de mest sällsamma höjder

Julkväll med Guds evangelium

kommer med frid på vår jord

fatigt tjäll  blir heligt rum

gemenskap vid dukat bord

Våra liv är ett lån från himmelens Gud

som en stockelds fladdrande låga

det skall gäldas vid det  yttersta bud

efter var fattig förmåga.

Avliden i julveckan

Söndagen före julafton hade alltid en srskild status i Avliden. Då var det den så kallade ”slörsöndan” och då var det inte så noga hur man var klädd eller hur man uppförde sig. Av tradition ända sedan LKAB startades i Avliden hade den dagen alltid firats med en hej dundrande personalfest. Festligheterna innehöll också en inofficiell tävling där deltagarna skulle var så trasigt klädd som möjligt. Då visste man att Halvor Hansen alltid kom i sina slitna Helly Hansen-kalsonger och dito tröja. Dessa paltor var så slitna att det inte kan beskrivas. Fransiga så att det hängde lite här och lite där. Skulle han inte han garderat sig med ett exemplar av sina gamla badbyxor inunder skulle man helt obehindrat kunnat titta in i det allra heligast. Där skulle man  så att säga gott kunnat ta ut julhelgens alla härligheter i förskott. Men det vill man ju inte.

Seved Zakkrisson blev i år utnämd till ”Årets trashnk”. Han kom frimodigt traskande i så trasiga paltor så hans lagvigda, Zikoria Zakkrisson, hade varit tvungen att sätta ihop sviden med säkerhetsnålar. Då dessa inte hade räckt till hade hon använt så kallad silvertejp som med sin blanka framtoning lyste upp hela festligheten.

När Kajse Karlsson fram på småtimmarna avslutade festligheterna genom att önska alla i Avliden en god och fridfull jul var  deltagarna på det festligaste förjulshumör som aldrig någonsinh förut upplevts. Hur det sedan gick är givetvis höljt i det mest dimhöljda dunkel som någonsin har existerat. Detta eftersom det inte är det minsta utfunderat, eller ens påtänkt. Så därför:

Gonatt och gomorron.

Att vara född i juletid.

Vi har ett barnbarn, Emma, som är född 21 december vilket ibland innebär att det lätt sammanblandas med julhelgen. Men vi är ändå noggranna med att fira hennes födelsedag som om den varit en annan dag på året. KäraHustrun och jag hade inte tillfälle idag men i morgon, eftersom vi då har andra ärenden att uträtta, skall vi gratulera henne. Det kan ju alltid synas som en särskilt prestation att pricka in en födsel på årets kortaste da, som är just i dag.

Någon juljäkt hat vi inte här på Tallbacken utan vi tar det som det kommer. Jag har i alla fall varit till skogs och valt mig en julgran. Det är väl inte världens vackraste gran men den får duga. När vi klätt den med ljus och annat pynt brukar det ända synas ganska okej.

Därmed:

Gonatt och gomorron.

Årets mörkaste dag.

Vintersolståndet har under många år infallit den 21 december under skottår och året efter skottår samt den 22 december det tredje och fjärde året i skottårscykeln. År 2014 var den sista gången det här århundradet som vintersolståndet inträffade den 22 december i det tredje året i skottårscykeln. Från och med år 2018 inträffar vintersolståndet den 21 december även det tredje året i skottårscykeln. År 2015, det fjärde året i skottårscykeln, infaller alltså vintersolståndet den 22 december och närmre bestämt kl. 5.48 I morgon har vi således årets kortase dag och på tisdag 5.48 vänder det och blit ljusare.

Här på Tallbacken är det således inte ljust så lång tid nu om dagarna. Man får verkligen passa på om man ska uträtta något under den ljusa tiden på dagen. Jag besökte i dag några vänner i Mattabodum och jag tyckte att vi inte ungåtts så lång stund förrän det redan var skymning. Just nu har de det än värre norr om polcirkeln. Där har de för nårvarande så kallad ”polarnatt”. Det är dock inte nattsvart hela tiden utan det blir avsevärt ljusare under dagen.

Det känns ändå skönt att det vänder och går mot ljusare tider. Jag tycker att ju äldre man blir ju mer längtar man efter sommar och värme. Men det är bara att ha ett visst tålamod så inträffar också det efterlängtade. Många i vårt land ser fram emot ett julfirande med många kära familjetraditioner som betyder mycket för de som får uppleva det. Tänk då på alla ensamma som firar sin jul utan någon som kan vara stöd och sällskap. Kanhända kan ett nog så kort besök hos någon sådan förgylla deras ensliga tillvaro.

Tack! Gonatt och gommorron.

Att ta sig fram med bak.

Lördagen tilbringade vi i samhällets bagartuga. Under förmiddagaen bakade Kärahustrun och jag en ansenlig mängd tunnbrödkakor som gott och väl räcker för oss ett bra tag framöver. Vid lunchtid när vi bakat färdig vår deg kom det ett gäng från Järved.  Hela familjen Lundberg så när som på Johan. De hade med sig en deg framställd efter ett Norrbottniskt recept. Det blev mjuka kakor med härligt gnistrande rågsmak. När vi alla hjälptes åt gick det med en väldig fart. Thorleif hade full sysselsättning med att grädda kakorna.Så kan man säga att julhelgen är räddad vad det gäller brödtillgång i alla fall.

Vi började redan vid femtiden i morse så man känner sig mer än nöjd efter en  arbetsam dag, så därför säger jag

Gonatt och gomorron.

Vårt dagliga bröd.

Brödet var en viktig del i kosthållningen förr i tiden. I våra trakter var det hembakade tunnbrödet det allt igenom dominerande. Särskilt inför julhelgen var det angeläget att skaffa sig ett gediget förråd av tunnbröd. Det var ju  också lättare på vintern att bevara brödets färskhet genom att man kunde förvara det i något utrymma som erbjöd frostgrader i vinterkylan. Det blev kanske i någon svale eller i ett kallt förråd i någon visthusbod eller dylikt.

I mitt barndomshem under trettio och fyrtio-talet hade vi vanligtvis ett gott förråd av tunnbröd under vintern. Genom att vi hade egen bakugn i källaren var det inga svårigheter på det viset. Jag minns att under min upväxttid var det två tanter i bygden som skötte tunnbrödsbaket för vår del. De två hette ”PelleKristina” respektive ”NickeKritina. I dagligt tal sam man bara Pellekeck å Nickekeck. I ett jättestort tråg hade min ömma moder stöpt en deg av 25 liter mjölk. Som lillpojke tyckte jag den var enorm, minst en halv kubikmeter. Under ett som jag tyckte drygt dagsverke förvandlade de två tanterna denna enorma deg till härliga tunnböd. Vi förvarade brödet i en svale till källaren där det under större delen av vintern var ninusgrader. På så vis hade vi färsk tunnbröd hela vinterhalvåret.

I morgon har vi hyrt samhällets bagarstuga för att baka julbröd. Då kommer också familjen från Järved och deltar i framställningen av tunnbröd. Vi tycker det är jätteroligt att den kommande generationen är intresserad av att lära  sig konsten att baka tunnbröd. Det vore sorgligt om den inte skulle leva vidare. Jag får väl i kommande blogg meddela er resultatet av morgondagens insats.

En julrepris.

Det må tillåtas mig att så här före jul bjuda er något som jag sannolikt har lagt in i min blogg vid något tidigare tillfälle. Men jag tycker att det passar så bra några dagar före julafton. Det var ju ändå en viktig del av julfirandet förr i tiden nämligen julgrisen.

Av den orsaken bjuder jag er än en gång:

Julgrisens memoarer.

Jag föddes en gång med en stor syskonskara

min moder som skötte oss var en riktig gris

Stor ömhet och omsorg fick jag erfara

vi mådde som svin på alla sätt och vis

Så småningom fick jag en egen tjusig stia

den blev min boning på denna fagra jord

Med toa och ställe där jag kunde  mig klia

varje dag fick jag  gå till rikligt dukat bord.

Jag fick mjöl och potatis och svinaktig målla

Det var för en gris en stärkande diet

Jag tänkte att det här kan väl aldrig hålla

det finns uppenbar  risk att jag blir alltför fet.

En profet kom och ställde en underlig fråga

tror du, min vän, på något  liv efter jul?

Sådana tankar kunde alls inte mig plåga

jag levde som prins i mitt grevliga   sjul.

Där jag hade min boning i världarnas vimmel

mitt liv skulle vara en lång evighet

Att tänka på tvärstopp och grisarnas himmel

var långt från misär och  svårmodighet

Men en grådaskig dag i decembertid

allting plötsligt blev tämligen svart

Jag begrep inte ett dugg men fick åndå frid

ett hastigt slut på  så lyckosam start.

Men skinka rullader och smaklig sylta

på julbordet bidrog jag svinaktigt  med

Jag var ändå en rätt nyttosam gylta

även om det fasligt i skinnet sved.

Det lackar mot jul.

Det lackar mot jul i mitt ensliga tjäll

jag känner det väl just i kväll

känner lugnet och friden

stjärnor som lyser på himlens påll

gör att jag känner mig lycklig och säll

mitt i jäktet och striden

Så ser jag fram mot den  hägrande dag

som äger ett skimmer av renaste slag

som mig hugsvalelse bringar

en afton som skänker mig  välbehag

än om jag känner mig bräcklig och svag

så äger jag himmelska vingar.