Åter Avliden.

Kap 6,66

Karl Kalle Karlsson levde ett rätt angenämt liv i skuggan av sin  Kebne-Kajse. Genom att hon storleksmssigt dominerade både som kropp, som själ och som ande, hade Karl heller inga ambitioner att bryta den ordningen. Han blev väl omskött på alla sätt och vis. Således trivdes han gott och väl med sin undanskymda tillvaro.

Den således lyckliga Karl Kalle Karlsson hade i alla fall på ett område där han, så att säga, mutat in sitt eget revir. Han var nämligen älgjägare och fullvärdig medlem i Avlidens jaktlag. Eftesom Kajses digra kroppshydda inte var särdeles lämpåad att framföras i oländig terräng var denna Kalles status som älgjägare inte något som hon missunnade honom. Tvärtom blev han uppmuntrad på alla sätt och vis ty en saftig älgstek då och då var något som Kajse uppskattade å det grövsta.

Älgjakten i Avliden det året blev särdeles lyckad. Redan första jaktdagen sköt de en stor älgtjur och dessutom en ko och två kalvar. Nästan hela den tilldelning jaktlaget hae det året. Dessutom var det Karl Kalle Karlsson som hade turen att genom ett välriktat skott på lämplig skjutavstånd nedlägga den stora tjuren som dessutom visade sig vara utrustad med guldkrona. Det blev en febril verksamhet när alla dessa kroppar skulle omhändertas. Nästan alla invånare i Avliden med omnejd var engagerade på ett eller annat vis. Innan första jaktdagens kväll hängde således en ansenlig mängd älgkött till mörning i jaktlagets kylanlggning.

När sedan alla dessa gobitar skull styckas blev det genast uppenbart att Kajse hade ytterligare en för Avlidenborna nyttig egenskap. Hon hade en tid arbetat som styckmästare vid ett slakteri någonstans uppe i Jotaheiti. Med särdeles utmärkt pecision tog hon ut fileter och entrecoteer och en mängd andra attraktiva delar. Det maldes köttfärs, togs reda på levrar och köttbuljongben av sällan skådad kvalitet. Att hon genom denna alltigenom helhjärtade insats blev ännu mer populär ter sig väl rätt naturligt. Vid en stor tillställning där hela Avliden samlats för att gemensamt och i god anda sörpla älgköttsoppa blev Kajse utnämd till Avlidens egen Älgdrottning då hon också blev draperad med Karl Kalle Karlssons guldkrona. Att hon därigenom blev lite ”tung i huvudet” var det ingen sm tog någon notis om. Allt var fröjd och gamman.

Om det möjligen även i framtiden alltid skulle råda denna muntra och uppsluppna stmäning i Avliden kan man tyvärr inte ha någon aning om. Detta beroende på att den fortsatta storyn är höljt i ett dimmigt dunkel därför att det är iingen som vet hur den kommer att formas. Därför ser vi med spänning fram emot nya kapitel.

Gonatt och Gomorron