Vilans tid.

I dag har jag tagit det rätt så lugnt. Bara sett till att det har varit varmt och mysigt i vårt hus. Det kan vara skönt att emellanåt ta det med knusende ro. Jag har skrivit en liten dikt som behandlar just detta ämne som jag bifogar:

Vilodagen.

En vilodag med stilla ro och frid

Jag behöver allt emellannåt

Som bringar mig en hälsans tid

Till återhämtning på min digra stråt.

Jag levat här en tid av jäkt och stress

Som tarvat har min mesta energi

En dag, en tid, satt under press

En form av tryck som aldrig gör mig fri

Jag då må vila för att orka mer

En form av salig livsförening

Den ro som bara friden ger

och ger mitt liv dess rätta mening.

I sanning ett som är nödvändigt

som visar livets största värden

En vila skön som beständigt

ger mig ro på levnadsfärden.

Därmed vill jag helga viloidagen

som ger mig rätta kraften på min färd

den esistens som gör mig helt betagen

och visar mig lycksalighetens värld.