Livet i Avliden

Kap. 4,44

Egentligen hade livet i Avliden stått stilla i flera decennier. Invånarna i det lilla samhället var nöjd med tillvaron som den alltid hade tett sig sedan generationer tillbaka. Så skulle det också varit i flera generationer framöver om det inte varit tillfälligheter som gripit in och förändrat livet i Avliden. En av anleningarna var att Kalle Karlsson satt in den där annonsen. Det var ju upphovet till att Kajse Karlsson trädde in i handlingen.

Förresten så var de ett äkta par numera. Det var nämligen så att att Kajse sa en da så här: ”Ska vi leva som man och kvinna så tycker jag vi ska gifta oss, så jag har talat me prällen å vi får komma klockan fyra.”. Karl hade väl inget annat än att ställa upp som vanligt. Så klockan fyra läste prästen välsignelsen över förbundet å så va de klart.

Den andra anledningen till en framtida eutorisk stämning i Avliden var trillan. Trillan som Karl brukade spänna för märren och skjutsa Kajse i. De var ju alltid festligt när han var ute med Kajse i trillan för av tyngden var den ju alltid lite på trekvart. En da när dom var ute å körde så hördes ett väldigt brak. Då hade fjädern gått av och hela redskapet mä Kajse först och Karl efter tippade i diket. Turligt nog slutade katastrofen utan framtida men för varken Kajse eller Karl. Märra klarade sig också, men trillan skattades åt förgängelsen, det var bara skrot

”De här går inte för sig” sa Kajse. Vi måste skaffa oss ett bättre åkdon.”! Vi skaffar oss en bil” Så nästa dag sågs Kajse hos en bilhandlare inne i tätorten. Samma dags eftermiddag kom Kajse körande i ett stiligt fordon av senaste årsmodell. Det var en Volvo PV 444 svart i lacken och blankpolerad så det bara sken om kromen. ”Nu var det tur att jag hade körkort” sa Kajse med sitt vanliga lugn.

Men för de andra invånarna i Aviden var det en knallsensation utan like när de såg Kajse komma körande i den lackblanka PV-n. De hade nåstan aldrig förut sett en bil på nära håll. Efter det att Kajse kommit körande var livet i Avliden sig inte likt. Isoleringen var bruten och en ny tid hade definitivt förändrat det lilla samhället.

Om det tilläventyrs var en utveckling på gott eller ont kunde inte omedelbart konstateras utan det skall väl den framtida skildringen möjligen ge ett tillfredsställande svar på. Och efterson den storyn i allra högsta grad är höljt i dunkel kan ingen människa i världen säga hur det går. Ock tur är väl det..