Livet i Avliden

Kapitel 3,14.

Det finns många personer och existenser i Avliden som det är värt att berätta om. Som man med all rätt kan säga tillhör livet i Avliden. Men jag kan ju börja med att berätta om hur det gick för Konrad Karlsson när han skulle skaffa sig en fästmö. Nu vare på de här viset att han hade i alla tider  bott hemma hos sin mamma , å hon hade skött öm honom långt  bättre än en spädgris. Att Konrad var aningen bortskämd de var de ingen tvekan om. Men nu hade mamman dött ifrån honom och han var alldeles ensam. Då kom han att tänka på bibelordet söm lyder så här: ”Det är icke gott för mannen att vara allena”. Så han tog å skrev efter ett fruntimmer, ja de vill säga, han annonserade. Så han beställde en annons i Kvällsstunden på det här viset:

Kvinna sökes som ä snäll å go. Å söm ä varn å ärbet, uthålli och medlidsam. Å söm kan sköten kär på alle sätt å vis. Förmögenhet och pengar på banken inget hinder.

Svar till: En som längtar och trånar

De gick några veckor och en vacker dag köm där ett brev som hade följande lydelse:

Svar till en som längtar och trånar. Jag känner längst innerst i mitt hjärta att jag är den kvinna som du längtar och trånar efter, så om du vill sä kommmer jag med tåget på söndamorron. Eftersom brevet kom på fredan sä var det inte annat än att låta henne komma.

På söndamorron stog Konrad på station å vänta på tåget. Han hade sträckt opp säg så gott han kunde. Han hade tagit på sig helgdagskostymen mä hängselbyxorna. Å smärtingskorna söm va blå i vanliga fall hade han smörjt in med svart skokräm. Då tåget stannade vid perrongen var han väldigt spänd på hur hon skulle te sig.

Det var inte så många som steg av tåget den där söndagsmorgonen så det var inte mycket att  ta fel på. Albin Ohlsson kom hem från Landstinget och Arvid Jonson kom hem från sitt arbete. Men så var det ett stort och manhaftigt fruntimmer som steg av tåget, så Konrad blev alldeles förskräckt. Kan det vara den där, tänkte han?  Hur ska de här gå, jag som tänkte lägga henne i dragspelssängen, hon brakar väl ihop, ja sängen alltså.

Han stegade i alla fall fram till kvinnan, bockade sig  å sa ”Godag godag, de här är Konrad Karlson mä annons´n”. ”Gudda gudda de här är Kajse Karlson, den svarande”. Sedan blev det alldeles tyst en lång stund. ”Nå, hur ska de bli”, sa  Kajse,  ska vi bli stående här hela dan? Då är det väl bäst vi tältar här”. Då först vakna  Konrad opp ur sin domning. ”Jäg ha märra å trilla bakom,stationen så vi kan väl ta den”.

Då  Kajse sätte säg i trillan sä blev den alldeles sned utav tyngden och höll på att stjälpa, ja trillan alltså. Men han mana i alla fall på märra å  for iväg fast fjädrarna for illa av snedbelastningen. Då dom kom hem var Konrad villrådig om vad han skulle göra. Men han lät i alla fall Kajse stiga av trillan och sen for han för att sela av hästen. Då han kom från stallet så hade  Kajse redan gått in å gjort sig hemmastadd. ”Nå, Konrad hur skall du ha det?  Sjalv skulle jäg villa ha en redig frukost så då blir det  väl så”. Då frukosen hade kommit på borlet mä alla godsaker söm Kajse trollat fram så tyckte Konrad att det kändes riktigt bra.

Då kvällen kom sä bädda han åt Kajse i dragspelssängen å sjalv la han sig in i sängkammarn sin.  Men dä hade inte gått en lång stund förrän det hördes ett brak som feån vulkanen Etna. Då hade dragspelssängen gett vika under så stor belastning. Så Kajse fick kravla sig fram ur spillrorna. Resten av natten låg  Kajse i Konrads säng. Den stackars Konrad fick bädda åt sig på golvet.

Nästa dag var Konrad på en stärbhusauktion å försökte ropa in en imperialsäng som Kajsae skulle kunna ligga i. Men då han sent omsider kom hem med sängen hade  Kajse redan vare och inhandlat en stor dubbelsäng som redan stog i sängkammaren. Imperialsängen ställde de i salen å högbäddade ifall de skulle få främmande.

Förmögenhet och pengar på banken inget hinder stog de i annonsn. Kajse va rik som en krösus, å en del å pengarne använde hon till att renovera hos Konrad. Sä fint hade det aldrig varit pa år och dag. I en sä stor männischa var det ett stort hjärta sä den hjärtegoda Kajse skämde bort Konrad på alla sätt å vis. Det tog förståss en bra lång tid innan Konrad hade vant säg vid att ha Kajse däri sängen. Dä va liksom å ligge i skuggan av Kebnekajse berg. Han väntade bara att nån lavin skull bryta loss nån gång.

Men sä smårnigöm så blev han van. Om man säger rernt känslomässigt var Kajse ingen duvunge heller, så Konrad fick ställa opp å göra sä gött han kunde på alla sätt å vis. Några barn fick dom inte för Kajse hade så att säga för länge sedan passerat bäst före datum. Men Kajse å Konrad nöttes ihop så smårnigöm å levde lyckligt i alla sina dagar. Dessutom blev Kajse en nyttig medborgare i Avliden, men det är en annan historia.