En grannlaga uppgift

Vi har tydligen fått nya grannar här på Tallbbacken. Det är nästgårds i f.d Sara Blomkvists hus. Vi här på Ripstigen 4 har ännu inta lärt känna dem trots att de nu bott här någon månad.

Den enda kontakt vi haft med dem hittills har varit av något ljudlig art. De är nämligen begåvade med en hund av okänd ras som skäller ut oss så fort vi lämnar huset. Tydligen är den kanske ivrig att få lära känna oss i motsats till husse och matte.

Jag har vid ett antal tillfällen prisat våra grannar och den fina gemensakp vi upplever. Även om vi inte träffas så ofta så finns vi ändå på något vis. Det är också en viss trygghet med en god grannvamverkan där man utan att nöta ut varann ändå kan känna att de finns där. De nya grannarna skall vi väl lära känna så småningom utan att de behöver uppleva att vi är närgångna eller påflugna.

Så har jag lite vaga planer på att starta en liten följetong här i min Blogg. Jag funderar nämligen skriva om Folket i Avliden. Deras öden och äventyr. Det är bara frågan om jag har fantasi nog till något sådant. Men jag tänker pröva i alla fall. Om det inte går får jag väl lägga ner projektet. Så vi får se vad det blir.

Något som är mera säkert och dessutom närliggande det är ett fenomen av sänggliddande art. Ett antal timmar i Morfei armar och sussad av Guden insomia skall säkert göra underverk med min åldriga fysonomi. Så därför

 Gonatt och Gomorron