Tankar i sensommartid.

När flydda dagen åter är till ända

Solens strålar sakta sänker sig

med god och gudlig glöd och glans

man vill till fagra minnen återvånda

som ljuv mystik på livets trolska stig

med någonting som kom från ingenstans.

Augustiskymnings trolska blida blå

Som sakta jämnar ut sig till det grå

Och slutligt finner sin nyans

Den doft som dominerat dagen då

Son syns ej nånsin kan förgå

Ty slika ting de triggar mig till trans.

Så finner jag att livet har sin tjusning

Den nya dagen med sin ljusning

Gryr och börjar om på nytt

Då fylls jag av en ljuv berusning

Som ändå bara är en krusning

Av den tid som åter flytt.