En högtidsdag.

Det blev en mer strålande födelsedag än strilande. Det är ju inte jämt som man fyller jämt fast det är ojämt. Sannolikt har det så skett i dag.

Det är både förvänande och glädjande att det ändå är så  många som uppmärksammat detta udda (eller jämna) jubileum Mitt hjärta fylls av tacksamhet när jag tänker på alla mina vänner som kommit ihåg mig.

Vi lever inte vårt liv i en isolerad värld. Snarare i en gemenskap som på många sätt är berikande. Nyckeln till den gemenskapen hater vänlighet. Jag erinrar mig en liten dikt jag skrivit någon gång för länge sen.

Ett enda litet ord.

En enda litet ord en gest av vänlighet

”Hej hur har du det i dag? måhända räcker

Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet

en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.

En enda liten blick av vänlighet som strålar

kan bota sår som sargat mången själ

Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar

som  skänker tröst för både fri och träl

Och när du slösar med  ett litet handslag

en blyg beröring, en vänligt menad gest

En kram, ett förstulet litet famntag

förvandlas livet till en glansfull segerfest.

Vi är tillsammans, vi är skapta för varann

att sprida hoppets ord till någon  som vi ser

En livsuppgift så god och rik och sann.

som verklig sinnesfrid  åt livet ger.

Den slagne som du möter kan få vård

med ett leende vid dina ögons ljus

i en trång tillvaro,  i en värld så hård

finns hopp om frihet mitt i livets brus

Vi kan tillsammans forma livets mönster

när vi ärligt bryr oss om varann.

Åt en vilsen kan vi öppna hoppets fönster

som skänker oss en värld så rik och sann