Grilltid.

Så var det då dags. Vårens och sommarens första tilfälle vid grillen. Min gamla klotgrill från tidigt tvåtusental hade det senaste året drabbats av ålderskrämpor Det var så pass alvarligt att jag  övervägde att för någon penning inhandla en ny. Men fiffig och händig som jag är så botade jag krämpan genom att medelst diverse skruvar återmontera det ben som lossnat.

Det var ett litet äventyr att få futt på grillglöden i det stormiga vädret som rådde. Men när jag väl fått eld i tändvirket hjälpte samma storm att sätta fart på elden.

Efter tålmodig väntan på att kolen skulle får den rätta och i många grillinstruktioner  så väl beskrivna grå färgen lade jag de tidigare inhandlade karrékotletterna på gallret.

Efter ytterligare tålmodig väntan och pillrande och ansande och kryddyddande osv osv, kunde KäraHustrun och jag avnjuta en mycket välsmakande grillmåltid.

Ett förhålllande jag gått och grunnat på en längre tid är denna: Det är nästan uteslutande karar som står vid grillen  oavsett om de är kompetenta eller inte. Varför skulle inte kvinnorna kunna mixtra fram väl så goda grillbiffar. Nu sker detta tämligen friktionsfritt och i de flesta fall i bästa samförstånd så något stort bekymmer är det väl inte. Sammafattas i följande konklusion:

Kararna ska grilla

kvinnorna fixa resten.

Det är inte illa

som garanti för festen.

Sparsamhet

Förr i tiden levde många under knappa omständighater. Man levde i en brytningstid mellan naturahushllning och penninghushållning. Det  dominerande var förtfarande naturahushållning där man klarade livets nöftorft med vad gården producerade. Sparsamhet var av högsta vikt om man skulle klara sig någorlunda. Därför var man nogamed att ta tillvara allt som kunde vara till nytta på ett eller annat vis. En lite dikt jag skrivit vid något itllfälle får illustrera detta.

Ingenting fo förfares

Skrapa tallriken då man ha äte, dä ä vektet

Ingenting få förfares.

Stek opp kallpärern ti sella dä ä rektet

Ingentin få förfares.

Spara höbösse ti blöta at kräka dä gör man

Ingenting fo förfares

Spara på maaln önner kalva dä bör man

Ingenting fo farfares.

Räk´n  dynga däri gösselhuven dä ä skitbra

Ingenting fo förfares.

Men torvströ däri ränna de skare va

Ingenting fo förfares

Lägg ut gambröe att fögla töfel man jetta

Ingenting fo förfares.

Man spara på saker å ting ska ni vetta

Ingenting fo förfares.

Gammslattmaskin bli ´n vandring kan je förstå

Ingenting fo förfares

Man sammel gammskruva å bulta likaså

Ingenting fo förfares

Tå vara sparsam tö man va noga

Ingenting fo förfares

Sä öm man allten ärbet å knoga

Ingenting alls då förfares.

Våren

Om våren än är kall

Dock man ändå skall

Över jorden all

Klämma i en trall

För våren har sin gång

med liv och fågelsång

Om än den blir rätt lång

Är inget till förfång

Om sommaren är kort

Allting regnar bort

Och ej av solig sort

Det kan ock bli torrt

Så därför käre vän

vi gnäller inte än

men satsar tusen spänn

att den blir varm igen.

Vi har dock inget val

i denna mörksens dal

vi därför lider kval

för denna pekoral

Språkets krumelurter

Rättstavning är inte alla gånger så lätt. Någon gång emellanåt ser man ordet hårdra stavat med två d när man menar att man drar något till sin spets. Men det skall vara bara ett d. Presis som när man luggar någon kan man tala om att hårdra.

I ordet följaktligen vill det också ibland slinka med ett d för mycket. Det skall alltså inte vara följdaktligen. Ordet öppenhjärtig skall skrivas utan l som ibland gärna slinker med.

Däremot ordet framdeles har Svenka Akademin numera godknt att det också kan skrivas framledes. I den nya upplagan av SAOL är båda stavningarna jämställda men inte jämnställda som en del plägar skriva.

Av och till blir det stavfel i min blogg och det har alla mina kära bloggdiggare lärt sig acceptera. I de allra flesta fall beror de på att mina åldriga fingrar slinter lite hit och dit över tangentbordet utan att jag uppmärksammat detta och rättar till det.

Gonatt och gomorron.-

Det ena jippot avlöser det andra.

Nu har vi inte mer än avslutat än avslutat ishockey-VM i Tjeckien förrän vi kastas in i en annan stor tävling av dignitet. Det är nåmligen Eurovisionsschlagerdags. Lite grand i stil med den förra bataljen har man även nu uppdelat det i olika deltävlingar. Den försa semifinalen går av stapeln i kväll. Programmässigt är programtiden lika lång som en ordinär ishockeymatch nämligen två timmar.

Det är skamligt att säga det men den här sega tillställningen som tog sin början i kväll fångar inte mitt intresse i någon högr grad. Men jag skule tro att för dem som är inne på i det området är det nog stimulerande. Vem som i slutändan kommar att ta hem segern är väl skrivet i stjärnorna. Det verkar väl så att våran Måns tillhör en av favoriterna. Det är naturligtvis frågan om att Bill och Bull och alla de andra katterna ställer upp och stöttar honom.

Annars går det väl åt pipsvängen. Efter ett antal drabbningar av varierande kvalitet kommer det väl så småningom koras en slutsegrare. Synd bara att segerherrens hemland blir tvingad att anordna nästa års liknande jippo. Till ständigt ökade kostnader.

Hur det än går kommer jag  fortfarande sova gott om nätterna i fövissning om att den som galer störst och vackrast alltid röner en viss framgång

Gonatt och gomorron

När man har höga ambitioner

Jag citerar en dikt av Marina Mönsterberg som av och till figurerar i Allers. Frågan är vad diktern syftar på för sorts problem?

All vår början bliver svår

säger alla, som förstår.

Det är självklart att man står

slitande sitt glesa hår

darrande från knopp till tår

när som saker inte går.

Är man ny i gemet, slår

man säkert ingen yrkeskår

med rutin från mång år.

Svaret är : Initialproblrm.

Final.

I kväll har finalen i ishockey-VM gått av stapeln. Som traditionen bjuder har det avgjorts mellan Kanada och Ryssland.. I skrivande stund har jag inte sett hela tillställningen men efter två perioder ledde Kanda med 4-0 så jag tar för givet att de tar hem guldmedaljerna.

I och med det stänger vi ishockeykommentarerna för den här säsongen och öppnar den först till hösten då det drar igång igen.

Till dess: LEV VÄL.

En hårdgummitrissa man jagat

för laget båd dagar och år

Med särdeles iver man lagat

så sällan i målet den går.

Dagligvaror förr och nu.

Under min barndom i Långviksmon fanss det alltid två dagligvarubutiker. Det var en privathandlare och så var det Kooperativa, i dagligt tal kallad Kopra. Av någon konstig anledning klarade de sig väl med det kundunderlag som bygden erbjöd. Lanthandlare förr i tiden hade ett varusortiment som bestod av det mesta som tillhörde livets nödtorft. Ja, mer än det. En affär på vår landsbygd skröt med att där kunde man köpa allt ifrån knappnålar till lokomotiv.

Situationen för dagligvaruhandeln i Långviksmon i dag är miserabel. I de alldeles utomordentliga lokaler som finns för butiken i Jollen blir utbudet av varor allt torftigare för varje dag. Det är en allt brantare nedåtgående trend som gör att kunderna tvingas göra sina inköp i andra butiker i närområdet eller i Örnsköldsvik. Det är givetvis frustrerande för kunder som i grund och botten vill vara lojala mot bygdens egen butik. Frustrerande i dubbel bemärkelse eftersom det inte finns en minsta möjlighet att få till stånd en bättre ordning. Butikens ägare har inte synts till under många år. Nägon möjlighet att nå dem med tillgänglig kommunikation finns heller inte. Att tala med den fåtaliga personalen är som att hälla vatten på en gås. De har nämligen inget mandat att varken uttala sig eller påverka butikens situation. De är marionetter under andras inflytande. Att kunna driva en butik under sådana förhållanden är för mig en gåta.

För att lätta upp det hela infogar jag en dikt om hur det var förr i tiden i Långviksmon. Dikten heter;

På Kopra.

På Kopra könne man köpe bå toket å visst

på varern av alla de slag vare alls ingen brist

De könne man frankt konstatera

Bå gröpe å käxa, äpplern å hästskosömmen

Att si ne denn varern va rena drömmen

Sortimente man kollationera

Butiksföreståndarn han hette Nilsson

De va en  trevli å reko person, liksom

Han dell å vä gedde kredit´n

Öm man va inönner vä pärninga, vell säg

Å han könne göra´n affär ”bara för däg”

Öm de verklit knep för   n´ lit´n

En gang hadden täje hem söm na saftiga bär

Dam kalles för tomatern, gösse kär

Hadde illrötte skal

Ne dänn bära dam va rakt intjvätt å ha

då va smaka dam, fy va nåk dam va

tjvivale va lura va varl.

Han va intressere att affärern göre

uta tarparkvinnfalke köfte´n smöre

öm dam hadde reke nä bra.

At kära han bjudde på snusn.

Ljunglövs ettan söm gorle sus´n

direkt bårle tönna feck dam ta.

Dam kalle Kopra för voran affär

men en del dam hadde besvär

att fo ne dell å gå ihop

En affär ä fäll  alltin  n´affär

än öm den ä lite enköm å sär

dä begrip fäll varenda glop