Grilltid.

Så var det då dags. Vårens och sommarens första tilfälle vid grillen. Min gamla klotgrill från tidigt tvåtusental hade det senaste året drabbats av ålderskrämpor Det var så pass alvarligt att jag  övervägde att för någon penning inhandla en ny. Men fiffig och händig som jag är så botade jag krämpan genom att medelst diverse skruvar återmontera det ben som lossnat.

Det var ett litet äventyr att få futt på grillglöden i det stormiga vädret som rådde. Men när jag väl fått eld i tändvirket hjälpte samma storm att sätta fart på elden.

Efter tålmodig väntan på att kolen skulle får den rätta och i många grillinstruktioner  så väl beskrivna grå färgen lade jag de tidigare inhandlade karrékotletterna på gallret.

Efter ytterligare tålmodig väntan och pillrande och ansande och kryddyddande osv osv, kunde KäraHustrun och jag avnjuta en mycket välsmakande grillmåltid.

Ett förhålllande jag gått och grunnat på en längre tid är denna: Det är nästan uteslutande karar som står vid grillen  oavsett om de är kompetenta eller inte. Varför skulle inte kvinnorna kunna mixtra fram väl så goda grillbiffar. Nu sker detta tämligen friktionsfritt och i de flesta fall i bästa samförstånd så något stort bekymmer är det väl inte. Sammafattas i följande konklusion:

Kararna ska grilla

kvinnorna fixa resten.

Det är inte illa

som garanti för festen.