Allting har sin tid.

För en tid sedan deltog jag som ombud vid en årsstämma för det pensionärsförbund jag tillhör. För bara ett antal år sedan var jag aktiv och invald i olika styrelser och kommitteer ända snett under förbundsnivå. Nu hade jag passerat det stadiet och hade ingen annan uppgift än att rösta ja ellker nej vid en årsstämma. Det var en konstig känsla att vara ”föredetting” i pensionärssammanhang.

Men så kom jag att tänka på den gamle Salomo. Visheten själv! Skrev han inte någonting om att ”allting har sin tid”. Ett liv innehåller så många faser som alla skall avslutas någon gång, förr eller senare. De tankarna och den insikten föranledde mig att som vanligt skriva en liten dikt på just det temat, Så här lyder den. Håll till godo.

Allting har sin tid

Födas och gödas har sin tid

Amma sin mamma har sin tid

Lära sig  stå å gå har sin tid

Leka  och smeka har sin tid

Skola och sola  har sin tid

Ungdom och mandom har sin tid

Stärka och verka har sin tid

Arbeta och streta har sin tid

Soltid och skoltid har sin tid

Lära sig bära har sin tid

Glappa och slappa har sin tid

Knoppas och hoppas har sin tid

Vaska och traska har sin tid

Glamor och amour har sin tid

Stöpplet och skröpplet har sin tid

Calllibrator och rullator har sin tid

Fattig och spattig har sin tid

Bida och lida har sin tid

Sida vid sida har sin tid

Strida och skrida har sin tid

Vara mossig och tossig har sin tid

Vara slaggig och gaggig har sin tid

Vara hemme på hemme har sin tid

Fullbordas och jordas har sin tid

Att svinnas och minnas har sin tid