En dikt på dialekt.

Jag lyssnade på en intervju i våran ångradio där en man ifrån Anundsjö tillfrågades om sin dialekt. Den ärldre mannen ivrade naturligtvis för att man om möjligt skulle bevara de dialektala uttrycken. Han var inte övertygad om att dialekten skulle kunna bevaras till nästa generation. Intresset för att tala dialekt har minskat. Något som jag personligen tycker är sorgligt. För att i någon månmotverka denna tendens läger jag till en draåpa på Björnamåla osm jag skrivit.

N´Ossian

N´Ossian va tarpar på Mon

han hadde vöre därover

å skrapa ihop en miljon

av sköna utländiska klöver.

Nu hadde n rådd säg en torplägenhet

å genest batala köntant

Dä va fäll ingen olägenhet

de geck som bara galant.

Å häst´n han hadde ti stalle

Å korna å anne småkreatur

Han tyckte rakt de va fale

ampet att ha töcke djur.

Han hadde sett på n traktor däröver

En maskin söm hette John Dere

Ären maskin jäg behöver

på dän frågan jäg ska fundere

Sä han fortsätt å köre vä häst´n

Å härvä på åkern öm vårn

Dä va enklast han tyckte förrest´n

för att fo nan ordning på gårn.

Kreatura hanses dam mjalke

sä tjufemnliterskruka vart full

Då können levere att falke

å te mejerie en lit´n lull

Han hadde en gammal trattgrammofon

vä sternkakern, n heln drös

Han spela Barndomhemmet pån

dä va sä önchelet att man rent frös..

Han levde glatt sine dagar

Ändå dels han geck å dödd

Å ingen männisch beklagar

Att han nånsin va född.