Ett vitt stycke papper.

Det är inte så lätt alla gånger när tankarna irrar än hit än dit som satta i en slänggunga. Om de dessutom också virvlar runt som i en kaosartad karusell är det synnerligen lätt att det blir något spretigt stycke nonsens. Jag ser det ändå som en viss utmaning att olrdna orden så väl att även intet blir substans och tomheten får innehåll. Så håll tll godo;

Dagens nonsensdikt

Allting är sig ganska likt

När man skriver dagens dikt.

I den finns ingenting av vikt.

Bara något konstifikt.

Om man blandar till och ger

Av tankar som blir fler och fler.

I detta bara nonsens  ser,

så blir det ej så mycket mer.

När orden irrar runt  omkring,

som dansare i  sluten ring

och inte har ett uns av sting

så blir det ändå ingenting

Den dag  i dag är dagens dag

den är en dag av riktigt slag.

Och känner jag mig trött och svag

får jag i dag ta nya tag.

Att livet som ett nonsens är

kan säkert ställa till besvär.

Men en sanning som man lär

det är alltid som det är

Denna vers så meningslös

gör mig ändå spatiös

och bringar från en generös

sekiner till en medellös.

När jag fullbordat har mitt lopp

kan jag förnimma i min kropp

för att det ej ska bli en flopp

så är det  dags att sätta stopp.

Men ord som är från ingenstans

ändå har en viss substans

De ger åt språket redundans

som nonsensversens frälsarkrans.