Minns du sången.

Tillsammans med KäraHustrun var jag i Missionskyrkan i dag där Svenska kyrkan anordnat traditionell sopplunch. Serveringen var proppfull av soppsörplande pensionärer (läs daglediga). Med i sammanhanget var också en lokal sångarskara som kallar sig ”Ny Glädje”. Deras repertoar består mest av gamla läsaralster i trefjärdedelstakt. Gamla ”evergreens” som sitter långt nere i själen hos lyssnarskaran.

Till den ändan känner jag mig föranlåten att än en gång poängtera hur djupt rotad  de gamla väckelsesångerna är bland en mera mogen ungdom. Vid mina otaliga besök som underhållare på  äldreboenden runt om i vår bygd upplever jag den genklang som finns hos många åldringar när de får sjunga med i sånger som gensvarar i deras själ. Jag erinrar mig att jag för många år sedan hörde om den totalöförlamade gamla kvinnan som låg där som ett kolli. När de anhöriga sjöng den gamla sången ”Han har öppnat pärleporten, så att jag får komma in” rörde sig ena foten i takt med melodin. Helt obegripligt!

Varje tidsepok har sin sångskatt och sina melodier som vi också skall vara rädda om och respektera. Jag tycker att det inte behöver finnas några egentliga motsttningar därvidlag.

Den andliga sången har genom tiderna haft och har fortfarande stor betydelse för  gemenskapen i  många sammanhang. Det upplever jag verkligen när jag någon gång emellanåt lyssnar till de gamla ”Minns du sången-programmen”

Därmed byter jag bloggskrivandet mot en annan ”gemenskap” nämligen den som finns i snarkofagen tillsammans sömnens gudom som i Grekiska mytologi banämnes HYPNOS och som var son till NYX, nattens gud.   Romarnas moravarighet var SOMNUS.

Således Gonatt och gomorron!!