Ur minnenas värld.

Då och då känner jag mig manad att berätta om personer och händelser som ligger långt tillbaka i tiden. Det är ofta personer som levte sitt liv i den här bygden utan att egentligen lämna så skarpa märken efter sig. Personer jag fordom mött och som nu är borta. Många gånger finns det inte ens en sten eller ett märke där deras jordiska kvarlevor ligger begravda.

Det finns en udde, eller kan man kalla det ett näs, i Storsjön som heter Tämnäsudden. Den är inte stor till ytan men rymmer ändå två små torpställen. Det ena torpet ägdes under min uppväxttid av två bröder Viktor och Arvid Ekström. De var förmodligen födda på torpet ty när deras föräldrar dog övertog de ansvaret för det lilla stället. Vad jag kan färstå var det nog Arvid som mest skötte de dagliga sysslorna medan Viktor av och till arbetade som banarbetare, mest under sommaren.

De hade nog den uppfattninge att hushållsarbete och mjölkning var sysslor som mest passade för kvinnor varför de efter en tid städslade en hushållerska. Exakt hur det gick till är för mig höljt i dunkel men efter en tid visade det sig att deras hushållerska var gravid. Hon födde också mycket riktigt en pojke som fick namnet Ivar. Efter något eller några år drog kvinnan vidare och lämnade sin tjänst. Ivar lämnade hon också kvar i de båda brödernas vård. Vem som egentligen var far till pojken blv aldrig riktigt utrett så de båda  bröderna hade i fortsättninge så att säga gemensam vårdnad om Ivar.

Under mina pojkår besökte jag i bland Ekströmarna på Tämnäruddem. Det var Arvid som då stod för bjudning som mest bestod i en stor kopp kaffe. Något kaffebröd eller annat tillbehör bestods inte med. Jag minns bröderna som godhjärtade och snälla personer som alltid var mån om att göra rätt för sig. Avsaknaden av kvinnligt inflytande märktes mycket väl. Hygienen var nog ine den allra bästa eftersom ingen av de tre karlarna hade något större intressa av densamma. Kaffet serverade Arvid i en kopp som han först doppat i en balja med ”diskvatten” och därefter torkade på ett gammal trasa bestående av ett utslitet kalsongben som var upphängd på en spik vid köksskåpen.

Framdeles kan jag tänka mig att berätta mer om dessa personer ur  minnnets arkiv. Alla tre var särlingar till sin natur och jag har måänga roliga minnen från dem. Minnen som det skulle blir för långt och omständigt att berätta i den här bloggen.