Hipp som happ.

Ibland spånar jag på ord och uttryck i vårt modersmål och som helt plötsligt bara dyker upp i mitt medvetnde. I dag kom jag att tänka på uttrycken hipp som happ. Tänkte först att det år nog dialektalt Men så hemsökte jag min gamla upplaga av SAOL och hittade faktiskt just det uttrycket där. När jag slog upp happ fanns det ordet i ramsan hipp som happ. Däremot hade de vise män som sammanställt SAOL ingen förklaring på vad ramsan egentligen betyder eller i vad sammanhang den skall användas. Men när man säger ”det kan gå hipp som happ” menar man väl att det kan gå hur som helst, åt ena eller andra hållet. ”Hur går de för LBSK me fotbolln, tror du?” ”Ja, de gå nog hipp som happ.” Man kan väl heller inte påstå att uttrycket används så flitigt i dagligt tal numera.

”Jäg ha kömme mäg te selavella”. Det är definitivt ett uttryck som kommer från vårt tungomål. Nämligen Björnamåle. Selavella betecknar något som är väldigt tilltrasslat. En situation som man oförskyllt råkat i. Det härstammar nog från den tid då en ovan körkarl inte fick någon ordning på seldonen. Att sela på en häst var nämligen en procedur som måste utföras i rätt  ordning, annars kom man te selavella. Illjars är ett annat fint dialektord. Gösse, na Brita-Greta ha´n illjars n göbbe. Illljars det är att vara tväröver och lite småbråkig.

Efter det hår mer eller mindre vetenskapliga inlägget behövs det kanske en sängfösar, eftersomn tiden lidit och vi med den.

Gonatt och gomorron