Uppföljare.

Som uppfäljare till gårdagens blogg sätter jag in en dikt som jag skrev vid ett tillfälle för en tid sedan som dagens dikt. Den lyder som följer.

Eftersom KäraHustrun och jag skall gör en viss insats i Järved under påsklovet är det inte säkert att bloggen blir så där frakvent som den brukar. Det får ni i så fall stå ut med.

En låda

Vi gamlingar som uti glesbygden bo

Har det inte så lätt må ni tro

För tro mig! Gud sig benåda!

Vi hålles vid liv med en sketen låda.

Når man en gång blir gammal och spattig

Social gemenskap blir ynka och fattig.

Med äldrevårdens propåer så bråda

Man möts till partaj kring en frusen låda.

Den eld som man kände, de yttersta glöden

Har nu blivit stungen och kall såsom döden

I mikrovågsugnens eld skall man skåda

En livsgnista hård som en ditskickad låda.

Debet och kredit snåljåpar styra

Omsorgens kunder får ej bli för dyra

Dans omkring guldkalv politiker tråda

Men gamlingen sitter allén med sin låda.

De mänskor som hela vårt välstånd har byggt

Bör unnas ett liv så välordnat tryggt

Men missriktad nit och förnumstig klåda

Belönar ett livsverk med en fattig låda

Men yttersta trösten förvisso man har

När man en gång har flytt sina dar

Då kommer rättvis ordning att råda

Vi alla till sist fraktas bort i en låda.