Tiden lider.

Jag tycker att dagarna, veckorna och månaderna gär med en väldig fart. När man sitter en söndagkväll och har en ny vecka framför tycker mn att den är blott en vindpust. Men samtidigt får vi vara nöjd med vår tidsresa och vara tillfreds med dess mått och substans. Så länge vårt liv ändock känns meiningsfullt får vi vara tillfreds med detta. En sorts kapitulation inför Nemesis.

Bifogar en dikt som vidimerar mina tankar.

Den heter:

Vad tiden lider.

Den som har planer för framtiden

håller sig alltid ung

en sanning som gäller i tiden

för både slav och kung.

Men de är noggrannt mätta

Våra dar med fin precission

Den sanningen måste vi sätts

Som märke för varje aktion-

Vem är det då som styr

Våra dagar i tidens längd

Vem ser till att dagen gryr

Eller mäter antal och mängd.

Men detta i dunkelhet svävar

Blir endast en fattig shimär

Även om frmåt vi strävar

Bara en vindpust det är.