Skoterträff.

I kölvattnet av Vinteryran var det meningen att vi skulle ha en sammankomst i skoterns tecken. Således en skotergudstjänst. I avsaknad av villiga skoternördar blev mötet begränsat till missionskyrkan. Där var skotern det genomgående temat för dagen. Dessutom servverades det varmkorv med bröd efteråt för att ytterligare förstärka det naturnära intrycket.

I höll ocss också med en alldeles speciell skoterpräst som behärskade temat förträfflligt. Då erinrar jag mig en dikt som jag skrivit vid något tillfälle som heter just ”Predikant´n”.

Sä här lyder den:

Predikant´n

N´Sverker han tänkte bli predikant

Sä han träna mest hele tin.

Han träna dells han vorte bekant

Vä allting ti bibela sirn.

Han försökte fo dell nan publik

Söm sku höre förkunnels´a hans

Ti hörnshuse vorte ne sänt skrik

Å katta hon hadde noll tolerans

Vä kräka till lagårn geck´e bätter

dam va ju bjese å bönnen

Dam feck höre öm himmelska rätter

öm gudliga nåden men åsså öm sönnen

Men då dam fott klövern ti kätt´n

vorte nä intvätt tå Sverkers beting

Å då dam fott blöta söm efterrätt´n

hörrdde dam alls ingenting.

Men en sak lärd´n säg för framtida dar

en metod han skull praktisere

Man skull alltin ha kafferasten kvar

dells förkunnelsa va exekvere.