Mitt hemlands tungomål

Det var rätt länge sen jag nu skrev någonting om ”Björnamåle”. Det hurtfriska, kärnfulla idiom som färr i tiden var gänge medel att verbalt kommunisera med varandra i min hembygd. Jag hittade i mina gömmor en liten dikt som jag skrivit vid något tillfälle. Ed en liten komplettering lägger jag härme in den i min blogg. Håll till godo!!

Kära nån då!

Kära n ån då! va ampen du ä

äre nanting söm ä på tok

Nää int sä falit dä ä

dä baran Knut söm int ä klok

Kära nån då! Va kan e då vara?

han rakt vorte jarns?

Nä de ha slage slint bara

sä han vet int va han ä narstarns.

Kära nån då! Han irra bort säg?

sä han vet int alls va han ä

Nä. Han sku falje en krokinen väg

å då kömmen rakt beddavä.

Kära nån då. Hörr könne dä gå

körrd´n rakt neri dike?

Ja, dä va en söm va ute å gå

då gatt´n ba dellå vike.

Kära nåndå! Han slog säg ti huvve

syna harns vorte kölblå

Å smalberna dam vorte skuvve

Jestasligen! Hörr könne de gå?

Kära nån då! De va ju ne missflyt

söm int´n Knut rådde för.

Då äre ju ba dellå bryt

ihop. Ån neste gang si säg för.

Kära nån då!