Motion ger kondition.

Ingen som någon tid har följt min blogg kan ha undgått att erfara hur tacksam jag är att min åldriga lekamen fungerar någorlunda hyfsat. Även om jag känner en viss begrönsning i rörligheten kan jag ädå fungera på något sätt. De senaste dagarnas ymniga snöfall har bibringat mig riklig sysselsättning med snöskyffeln. Samtidigt känner jag hur min kondition förbättras av snöskottningen. Det går väl inte så fort för mig men det går

När Arne Lindström var  på väg till Bergen med sin buss en gång frågade han en norrman hur lång tid det skulle ta att köra resten av vägen. ”Jaa, sa norman, det tar den tid det tar”. Så är det för mig med snöskottningen också. Det får ta den tid det tar.

Ett litet poem får illustrera!

Meditation över en skyffel.

När Kung Bore ymnigt strör

över nejden vita flingor ner

Då vet jag att det mig berör

ty det rik motion mig ger.

Den vita snö som i drivor höjes

kan bli ett hinder  för min levnad.

Om nederbörden inte undanröjes

samt verka menligt för min trevnad.

För varje liten yta som jag röjer

så den blir ansad, ren och fin

Min kondition jag därvid höjer

och kroppens krämpor lider  pin.

Så det är inte enbart till mitt men

med vinterns vita flingors mängd

Ty när jag skottar planen ren

blir pest och pina undanträngd.

Så när jag svingar mina stela armar

med skyffeln höjd mot himlens sky

Då livets öde över mig förbarmar

så att jag känner mig så frisk och kry