Något om tungomål.

Under de år jag särskilt intresserat mig för vårt dialektala språk som jag titulerar Björnamåle har jag kommmit underfund om att det i viss mån har uttryck som förenklar det språkliga ungänget.

 Om jag säger ”rack pärninga?” måste man kanske i vanligt språk säga ”var det tillräckligt med pengar?”. Ett annat ord som på ett enkelt sätt säger mycket är ordet gatt som kan översättas med: ”jag var tvungen till att” Jag brukar illustrera detta med följande lilla händelse: Det var två jänter sö såt på bussn från stan upp te Björna. Då sa den ena: ”Hördu  n´Sven vell at mäg”. ”Men stinta att int du lätt´n” sa den andra. ”Tront du ja gatt”.

Kjes ut är lika med utvälja, spakvattne är det samma som lugnvatten och dratt´n det samma som drunkna. Om man vid bakning av tunnbröd har sopat för dåligt så att det är mjöl kvar när man gräddar så blir brödet gulfärgat. Det kallar man ”bräntfis´n”. Att ”knala opp” någon betyder att man brottat ned densamme. Trygern finns längs ner på stavarna men kan också betyda snöskor. Ne rappel är något som i högsta grad är i oordning. Töfel jetta är det samma som ”jag blir nog tvungen till att”.

Jag var på Arlanda på hemväg till Gideå flygplats när jag hörde två genuina nolaskogsare som resonerade med varandra. När de såg gratisfrukten som var upplagd sa den ena : ”Vä töfel jetta ha ass  n´banan. ”Ja öm du gilla töcke apgodis sä” sa den andre. Tänk vad något lite dialekt kan pigga upp.

Med det är det väl dags för mej att ”piigga ner”. Allt för att samla krafter för en god morgondag som jag förnummit skall innebära mer snäskottning.

Gonatt o gommorron.