En fin höstdag.

En solig lördag spenderades vid fritidshuset i Hemsjön. De sista byggnationerna slutfördes på den pampiga altanen som förfärdigats i sommar. Solen gassade så det blev riktigt varmt, nästan för varmt för att arbeta intensivt. En fikapaus utomhus i det fina solskenet utgjorde ett välkommet avbrott i strävandet.. Nedanför låg sjön alldeles spegeblank. De pampiga bergsformationerna speglades i Hemsjöns yta lika klart som om de vore på riktigt.

Jag undrar ibland om  Hans-Petter och hans familj som i mitten av 1800-talet brukade att litet torp vid samma sjö också upplevde den fridfulla stämning som jag känner i dag. Säkert var det många gånger väldigt slitsamt för dem men också fridfull ro och gemenskap. Jag är full av beundran för denna familj som kunde skapa sig ett drägligt liv i dessa steniga trakter. Men om sjön var lika rik på fisk som den är idag och villebråd fanns i markerna så hade de god tillgång på variationsrik kost.  Hans-Petters unga hustru Cajsa, som var knappt 18 år när de flyttade till Hemsjön, födde under de år de bodde där, fem barn. Det innebar att förutom allt slit med uppehället skulle hon också streta med graviditeter var och vartannat år. Men det var tåga i den unga kvinnan som änad vad jag kan förstå fick ett bra liv.

Väl hemkommen var det dags att spana på MODO-s match mot HV. Laget som har min beundran fortsatte på den inslagna framgångsvägen och vann över gästerna me 4 mål mot 1. Det verkar som om laget funnit den spelstil som de tränat för. Tempo och passningspel var över förväntan och då målen också kom var det bara frid och fröjd. Det är bara att hålla tummarna för att den positiva trenden håller sig också i fortsättningen.

Gonatt och gomorron.