En bybo

Jag brukar ibland påminna om bybor som levat och verkat i vår gemenskap förr i tiden. Nu blir det;

Skomakarhörnkvist.

N´Albert geck å brättes å va fale ampen

han hadde fott nya känger. Vä lärsölern.

Gammkängern va alldeles utnött.

De van´t na laga. In´t ens kragan va kvär.

N´Hörnkvist´n hadde roste dell nykängern

bårti´n kohug söm dam hadde gärvä.

Bra ärbet dell minste plegg. Inge fel på dam int

men sä varn Kunglig hovleverantör å. De va firnt dä.

Men skull man ha na känger laga

då vare dellå skicke kvinnfalke.

Då geck allting å laga

dellåvä dä söm va alldeles utnött

För han va liksöm svag

för de kvinnliga könet.