Åldrade ansikten.

Fär en tid sedan skrev jag om hur viktigt det var att äga ett ansikte som var en del av ens egen identitet. I dag har några mer eller mindre musikaliska och därtill åldriga ansikten underhållit på äldreboendet Björnaborg. Jag skriver alltså om  OLD-fejs. Lyssnarskaran som å det skönaste diggade vår musik lät det återspeglas i sina åldriga nunor. Ingen visade upp någon sur och trumpen min. Det gjorde att det var väldigt inspirerande att roa dem. Det understryker samtidigt det oomkullrunkeliga faktum att om man ger glädje får man också glädje tillbaka.

Den atmosfär av närhet som sången och musiken ger stärker den fina gemenskapen människor emellan. Kan man sen förmedla det på ett enkelt och ntaurligt sätt är det så mycket mer värt. Det är en form av växelverkan till gagn för både fysisk och mental hälsa. Detta är inte något nytt fenomen utan jag har behandlat det i ett flertal tidigare bloggar. Men någon har sagt att världen skall frälsas genom upprepningar.

Något som också upprepas är den goda sömn jag jag får njuta varje natt efter att ha plågat  er med en ibland lite fjaskig blogg.
Därför

Gonatt och gomorrorn