Sensommar.

Det har varit ett underbart sensommarväder några dagar. Det har gynnat mitt projekt med altanbygget vid fritidshuset i Hemsjön. Markernas bär och frukter har också gynnats. Blåbären har mognat så att de nu är sprängfyllda av saft. Eftersm det inte har varit någon frostnatt ännu har de kvar av den fina aromen. Blåbär är väldigt känsliga för för minusgrader. Ett enda litet frostnyp och de tappar all den goda smaken. Återstår endast en fadd liten blå ballong. Lingonen däremot kan tåla frosten vid något tillfälle och till och med gynnas av ett litet nyp.

Några som däremot inte uppskattar den varma sensommartemperaturen är älgjägarna. De gillar de frostiga soliga dagarna eftersom det då är lättare att ta till vara evetuellt skjutna villebråd. Numera är det inte lika vanskligt med det varma vädret eftersom de flesta jaktlag har tillgång till kyl- och frysutrymmen. Ändå tvekar många att ge sig ut i värmen, utan sparar jaktstarten ytterligare någon tid.

I den här värmen har Björnen inga funderingar på att gå i ide. Den här tiden är han helt inställd på att lagra upp fettreserver för den långa sömnperioden under vintern. Det är en varelse som gillar blåbär eftersdom de innehåler stora mängder kolhydrater och socker. De ombildas nämligen i kroppen till upplagringsfett som är en bra tillgång under den period då han suger på ramarna. Det var någonsom påstod att en björn kan äta ända upp till trettio kilo blåbär om dagen.

Vårt enda äppelträd här på Tallbacken visar nu upp en otalig mängd av mogna frukter. Jag förvånas mycket över att de flesta  av dessa frukter sitter kvar på grenarna trots att de är så nertyngda. Jag är så beskaffad att jag vill ta till vara så mycket det bara går av det som naturen ger. Kärahustrun är inte alltid lika positiv eftersom det fordas att man kan tillreda rikedomarna och ha tillgängliga utrymmen i kylar och frysar.

Någon som likt björnen funderar på att gå i ide är undertecknad bloggskrivare. Men det blir ju bara för ett antal timmar framöver.

Gonatt och gomorron.