Ett livstecken.

Det blev inget bloggskrivande i går på grund av att andra aktviviteter upptog den mesta tiden. Därför försöker jag nu åtgärda detta genom att nedteckna några enkla rader.

Det föranleder mig att filosofera något lite omkring olika slag av information. Ett meddelande om än litet kan vara viktig information till den som behöver det. För ett antal år sedan var det en ripjägare Stenmark i Tärnafjällen, som vid en av sina färder råkade sugas med i en snölavin och begravdes i snömassorna. Fortfarande vid liv satt han fastklämd utan att kunna ta sig loss. Snåningom kunde han få undan snön så pass mycket att han hade skapligt utrymmae. Under att antal dagar levde han på smält snö och några råa ripor som han hade i syggsäcken. Efter myket besvär kunde han fästa en röd biobiljett som han hade kvar i fickan, på en skidstav och trycka upp den genom snön upp till ytan. Frivilliga som var ute och spanade efter honom observerade den röda biobiljetten och kunde på så vid lokalisera honom. Följalktligen blev ham räddad efter ett antal dagar i snön. Detta tack vare den information en biobiljett kunde förmedla.

I min barndom berättades det att någon som var borta på arbete skrev hem till sin fru Karin följande korta rader: ”Jag har varit sjuk och krakats. Din Oskar”. Det var ändå ett livstecken från en frånvarande man även om det var bara en enda mening.

Ibland saknas det också information. Det berättas om en man under senare delen av 1800-talet som  gifte sig med en kvinna och de fick 3 barn. En dag fick han för sig att han skulle emigrera till Amerika. Han lämnade sin hustru och de tre barnen hemma och reste iväg, naturligtvis i den förhoppningen att hon skulle kunna komma efter med övriga familjen. Hon väntade på ett brev från Amerika som skulle ge henne den information hon behövde. Men det kom inget brev. Ett år gick utan något livstecken. Två år, tre år, tio år. Inget amerikabrev. Det var tungt för henna att försörja och uppfostra tre barn och så småningom blev hon bekant med en annan man som var villig att hjälpa henne. De kunde inte gifta sig eftersom hon redan hade en äkta man. De fick också ett barn tillsammans. Efter den tidens moralmått levde de således i synd. Efter 26 år dök plötsligt hennes man och barnens far upp i det forna hemmet. Det resulterade i att kvinnan äntligen kunde ta ut skilsmässa från den forma maken och gifta sig med den karl som var något att lita på. Där ser man vådan av bristande information.

Jag fick i dag en reklamlapp i min hand som hade följande information: ”Har ni drömplatsen så har vi inredningen” Nu är det så gott ställt att jag har både drömplats och inredning varför jag med det snaraste tänker uppsöka den

Gonatt och gomorron!                                         
                                         

Ett livstecken.

Det blev inget bloggskrivande i går på grund av att andra aktviviteter upptog den mesta tiden. Därför försöker jag nu åtgärda detta genom att nedteckna några enkla rader.

Det föranleder mig att filosofera något lite omkring olika slag av information. Ett meddelande om än litet kan vara viktig information till den som behöver det. För ett antal år sedan var det en ripjägare Stenmark i Tärnafjällen, som vid en av sina färder råkade sugas med i en snölavin och begravdes i snömassorna. Fortfarande vid liv satt han fastklämd utan att kunna ta sig loss. Snåningom kunde han få undan snön så pass mycket att han hade skapligt utrymmae. Under att antal dagar levde han på smält snö och några råa ripor som han hade i syggsäcken. Efter myket besvär kunde han fästa en röd biobiljett som han hade kvar i fickan, på en skidstav och trycka upp den genom snön upp till ytan. Frivilliga som var ute och spanade efter honom observerade den röda biobiljetten och kunde på så vid lokalisera honom. Följalktligen blev ham räddad efter ett antal dagar i snön. Detta tack vare den information en biobiljett kunde förmedla.

I min barndom berättades det att någon som var borta på arbete skrev hem till sin fru Karin följande korta rader: ”Jag har varit sjuk och krakats. Din Oskar”. Det var ändå ett livstecken från en frånvarande man även om det var bara en enda mening.

Ibland saknas det också information. Det berättas om en man under senare delen av 1800-talet som  gifte sig med en kvinna och de fick 3 barn. En dag fick han för sig att han skulle emigrera till Amerika. Han lämnade sin hustru och de tre barnen hemma och reste iväg, naturligtvis i den förhoppningen att hon skulle kunna komma efter med övriga familjen. Hon väntade på ett brev från Amerika som skulle ge henne den information hon behövde. Men det kom inget brev. Ett år gick utan något livstecken. Två år, tre år, tio år. Inget amerikabrev. Det var tungt för henna att försörja och uppfostra tre barn och så småningom blev hon bekant med en annan man som var villig att hjälpa henne. De kunde inte gifta sig eftersom hon redan hade en äkta man. De fick också ett barn tillsammans. Efter den tidens moralmått levde de således i synd. Efter 26 år dök plötsligt hennes man och barnens far upp i det forna hemmet. Det resulterade i att kvinnan äntligen kunde ta ut skilsmässa från den forma maken och gifta sig med den karl som var något att lita på. Där ser man vådan av bristande information.

Jag fick i dag en reklamlapp i min hand som hade följande information: ”Har ni drömplatsen så har vi inredningen” Nu är det så gott ställt att jag har både drömplats och inredning varför jag med det snaraste tänker uppsöka den

Gonatt och gomorron!