Hur sur kan den bli?

I dessa tider av Augusti har det nu och då dykt upp en fisk på ett och annat festligt bord. Den fångades under leken den gångna våren och levererades till de som hade möjlighet att behandla den på ett speciellt sätt. Den har fått det enkla namnet ”Surströmming” även om den inte på något vis är sur. Den har snarare genomgått en så kallad fermenteringsprocess som åstadkommit den mognad som attraherar smaklökarna hos vissa individer. Älskad av vissa och ratad av andra, att det är så, kan man ej klandra. För att manifestera den oerhört stora betydelse den har i det svenska kosthållet har jag skrivit en dikt som är en hyllning till denna ädla anrättning. Den lyder så här och får avsluta min blogg för i dag.

En nyttiger fisk.

Denna fisk som fångats mitt i leken

Behandlats har så att den blivit ”sleken”

Den har syrats på ett konstfullt sätt

Så den till slut har blitt en rätt

en smaklig rätt

Denna fisk har preparerats

syrligheten fermenterats

Av behandligen blitt ”slak”

därvid fått en syrlig smak

Va ä de för sak.

Ock denna fisken, mjäll och fin

ger oss dagens dos av dioxin

Kanske kan den därtill ge

en smärre kvantitet av PCB

 vi tackar för de.

Fast EU nästan den förbjudit

har fansens hurrarop dock ljudit

I land och stad, från man till man

har maning gått för fisk så grann

Jaså, minsann!

Så mätt och däst man kliver av

förrän man helt har gått i kvav

Och lever gott i alla dar

någon fisk till slut blir kvar

ty den som spar han har.

Så längtar man till nästa stämma

att smaka få en riktig klämma

av rutten fisk som oss behagar

att ingen alls på äldre dagar

går omkring och klagar.

Ingen människa blir purken

om det till sist blir slut i burken.

Ty nästa år vi ses igen

och käkar fisk som bara den

”väl mött min vän”.

Hur sur kan den bli?

I dessa tider av Augusti har det nu och då dykt upp en fisk på ett och annat festligt bord. Den fångades under leken den gångna våren och levererades till de som hade möjlighet att behandla den på ett speciellt sätt. Den har fått det enkla namnet ”Surströmming” även om den inte på något vis är sur. Den har snarare genomgått en så kallad fermenteringsprocess som åstadkommit den mognad som attraherar smaklökarna hos vissa individer. Älskad av vissa och ratad av andra, att det är så, kan man ej klandra. För att manifestera den oerhört stora betydelse den har i det svenska kosthållet har jag skrivit en dikt som är en hyllning till denna ädla anrättning. Den lyder så här och får avsluta min blogg för i dag.

En nyttiger fisk.

Denna fisk som fångats mitt i leken

Behandlats har så att den blivit ”sleken”

Den har syrats på ett konstfullt sätt

Så den till slut har blitt en rätt

en smaklig rätt

Denna fisk har preparerats

syrligheten fermenterats

Av behandligen blitt ”slak”

därvid fått en syrlig smak

Va ä de för sak.

Ock denna fisken, mjäll och fin

ger oss dagens dos av dioxin

Kanske kan den därtill ge

en smärre kvantitet av PCB

 vi tackar för de.

Fast EU nästan den förbjudit

har fansens hurrarop dock ljudit

I land och stad, från man till man

har maning gått för fisk så grann

Jaså, minsann!

Så mätt och däst man kliver av

förrän man helt har gått i kvav

Och lever gott i alla dar

någon fisk till slut blir kvar

ty den som spar han har.

Så längtar man till nästa stämma

att smaka få en riktig klämma

av rutten fisk som oss behagar

att ingen alls på äldre dagar

går omkring och klagar.

Ingen människa blir purken

om det till sist blir slut i burken.

Ty nästa år vi ses igen

och käkar fisk som bara den

”väl mött min vän”.