Jämställd.

Paralellt med VM i fotboll pågår nu Almedalsveckan i Visby. Då har de politiska partierna möjlighet att visa upp sig och framföra sitt budskap. Detta eftersom radio och TV valt att hårdbevaka evenemanget. Det är inte alla gånger partierna siktar in sig på den så kallade realpolitiken, den som bäst skulle gynna välfärd och framåtskridande för vårt land. De flesta väljer i stället att fokusera på frågor som just nu ter sig attraktiva för väljarna.

I dag är det populärt att tala om jämställdhet mellan könen. Den frågan tror man kan dra presumtiva väljare till sig. Miljöpartiets språkrör Åsa Romsson cirkulerade i sitt timslånga tal i kväll, likt en fluga kring en honungsindränkt sockerbit, ständigt kring ovanstående fråga. Mannens roll i familjen, samhället och yrkeslivet beskrevs i föraktande ordalag. De betraktades närmast som parasiter. Kvinnans roll pikturarades däremot som den viktigaste, och talade om ett kön som ständigt måste slå ur underläge.

Det var betcknande att talaren inte  med några ord nämnde om hur man skall komma till en lösning på detta problem. Hur skall man finna vägar att nå fram till en samhälle där både kvinnor och män har lika värde. Hur skall man skapa en miljö där man och kvinna lever i fullständig symbios. Jag menar att om man beskriver ett problem i samhället bör man också deklarera hur man vill komma tillrätta med det.

Men det är ett erkänt faktum (och det vidlåder så gott som alla partier) att man positionerar sig genom att sätta fokus på olika missförhållanden i samhället utan att föra frågan vidare. Detta gör de i förvissningen om att folk  ääällskar att gotta sig i missförhållanden. Den breda massan går nämligen inte in i några djupare fundringar om realpolitik. Det skall bli intressant att följa valrörelsen framöver och erfara hur man tacklar olika missnöjesyttringar.