Allsång.

Även om den här sommaren inte blivit någon riktig sommar än har ändå programmet ”Allsång på skansen” dykt upp i TV-rutan. I kväll var det alltså det första programmet i serien som antar jag är ämnat att drabba oss större delen av sommaren.

En spritt srångans ny programledare uppträdde också nämligen Petra Marklund som jag anser fick godkänt i sitt första framträdande. En liten aning stelt var det väl men det var väl premiärnerverna som gav sig tillkänna.

Det verkar som om programinslagen blir llite förändrade i år såtillvida att det troligen blir lite mera modernt och poppigt och lite mindre traditionellt. Detta  troligtvis för att intressera en något yngre pubik. Då får väl pensionärerna kliva åt sidan och ägna sig mer åt sina egna kotterier.

Kärahustrun och jag lyssnar rätt mycket på radio. P4 Västernorrland skvalar i stort sett hela dagen. Det är något som kallas ”slölyssning”. Icke förty tycker jag att musikvalet i de flesta programmen är rätt illa. Oftast är det en musikstil som jag  kallar ”Dunkadunkaskrik”. Eftersom jag nu är kommen till rätt hög ålder är jag mera programmerad åt det nostalgiska hållet och kan således inte identifiera mig med något modernare tongångar. Det är också troligen gjort med beräkning, nämligen i syfte att försöka fånga en något ungdomligare lyssnarskara. Nu tror jag inte att det lyckas så väl eftersom det yngre gardet har andra kanaler att ty sig till. Men försöka duger heter det ju.

Efter denna utläggning tänker jag också försöka med en annan tillvaro, nämligen den i ”Morfei armar” som det så vackert heter. Efter åter en verksam dag är det nog inga svårgiheter att sussa gott.

Gonatt och gomoirron.