Mål som går i mål.

Mitt hemlands tungomål, det som vi använder oss av i Långviksmon med omnejd klingar som ljuv musik i mina öron. Jag hade kommit med flyg till Arlanda en gång och skulle vidare hem till Gideå eller Gajdajo internationel airport  som vi säger. Så småningom kom jag till gaten och observerade där två medelålders karlar klädda i Helly Hansen och graningekängor. Dom, där är nolaksogs ifrån tänkte jag och fick de vidimerat när jag hörde deras språk.

När dom närmade sig uplägget med äpplen och bananer sa den ene:”Vä töffel getta ha ass n´banan”, varefter den andre svarade: Ja äsch du gilla töcke apgodis sä”. Då kände jag mig hemma

Sä måst jäg fo berätt ömmen Nisse.

Då´n Nisse va 96 år feck en för säg att han sku byte bil. Gambiln han hadde vare dyräkt inge fel på men han hadde gått bra no mycke sä´n Nisse tänkte att jäg måst skaffe mäg en nyen bil. Sä han for te stan å årdna opp n´dan affärn, å kömme hem dell kälinga sin vä e sprilllans nytte fordorn.

Nu san åt kälinga sirn a Amanda sä hännä: ”Nu då ve han alldelens nyen bil gett ve fara ut å åke nalta. Skunt vä fara å hälse på sarn våran neri Södertälje”? Sagt å gjort, dam sätte säg ti biln å braka iväg neråt E 4. Dä geck bara söm hejsan ända dells dam kömme ne te Stockholm. Då vorte ne na fel. Dä bar säg inte bätter än att dam kömme galet på na vis sä att dam kömme dellå köre i fel riktning sä dam körle mot trafiken.

Polisn kömme sä smårningöm å löckes vännä biln sä dam kömme dell å köre i samma rikting söm övrige bila. Då dam nu hadde fott biln vänne sä körle n´Nisse raka vägen offör E 4 å hem igen. ”Vä ha ju i alle fall fott n sjuss” sa na Amanda.

Nu tro ja ja jett gå å lägg mäg´.

Gonatt och Gomorron