En protest med knorr.

Det är i matproduktionen som i de flesta andra verksamheter, det är penningen som styr. Det skall vara lönsamhet,lönsamhet lönsamhet. Många livsmedelskedjor i Sverige protesterar emot den till synes inhumana djurhållningen i Danmark. Man kuperar svansarna på smågrisarna för att de inte skall misshandla varandra och därmed dömt dem till att gå knorrlösa genom sitt korta grisliv. Produktionen blir mer och mer industrialiserad med massuppfödning i trånga utrymmen.

Jag kom då att tänka på den grisuppfödning som bedrevs i min familj för så där en åttio år sedan. Något år födde vi upp två griskultingar som fick tillbringa sin uppvxttid i ett veritabelt semesterparadis. Med väl tilltaget utrymme fann de sig väl tillrätta i sin hage. När vi kom frö att mata dem med diverse grisgodsaker visade de sitt gillande genom att ha ordentliga knorrar på sina svansar. Ett stilla och gemytligt grymtande mötte oss.

I ishockey-VM kunde våra svenska krigare med nöd och näppe ta sig vidare till semifinal. Genom att vinna med 3-2 mot Belarus (Vitryssland) ställs de mot Ryssland på lördag. Något anmärknngsvärt var att Finland slog ut Kanada ut serien och gick vidare. Ett aber är att matcherna visas i fyran där det tyvärr dräller av mer eller mindre töntiga reklaminslag. I kväll var det som tur var en damfotbollsmatch på tvåan så man kunde bevaka den samtidigt.

En festlig dag.

I dag den 21 Maj var det dags för den årliga vårfesten i Flärke bygdegård. Det är SPF-fyrklöverns grupp i Flärke som  hade ordnat ett festligt dukat bord. Det blir en alldeles speciell stämning då åttitalet pensionärer samlas till fest. En domsjöbo vid namn Lennart Höglund stod för underhållningen. Han trakterade dragspelet med den äran och gav oss många skna dragspelslåtar. Han berättade också så kallade roliga historier som en del tyckte hamnade lite för långt under bältet men OK. Den kallrökta laxen som serverades med många  tillbehör var alldeles förnämligt god. Och alltid lika förnämligt serverad.

Efter den tillställningen åkte vi ner till  Järved och grattade Johan, värt yngsta barnbarn som fyllde tretton år. Således är han också tonåring. Man märker på sin abarnbarn att åren rullar undan med en väldig fart.

Tonåreingen Johan med en av sina presenter.

Vad heter du egentligen.

 Jag besökte Gubbröran i Björna idag. En institution som jag beskrivit förut. Det är nästan som att likna vid ett sammanträde med Svenska akademin. Alltid är det i stort sett samma personer som är med varje gång och alla sitter på  samma plats, det fattas bara nummer på stolarna. Det händer också att någon i gänget avlider och då blir den stolen tom tills det är någon annan som mutar in sitt revir just där.

Varje gång ägnar vi en stund åt vårt hemlands tungomål alltså den dialekt som är förhärskande i Björna med omnejd. Ett outtömligt ämne för intressanta samtal bland ledamöterna. I dag behandlade vi bland annat hur våra namn uttalades dagligen i våra bygder.

Anders blev naturligtvis Ante. En som hette Karl kallades Kalle. Jonas blev Jonke och Erik benämdes Erke. Johan och Janne blev Jösse å Kristoffer blev Kerstop. Petrus och Per blev Pelle och Rudolf blev Rulle. Samuel blev Sampe och Salomon blev Salmen. Nils blev Nicke och Valentin blev Valle. Alexander blev Alex och Fredrik blev Fregge.

Vid bakande av tunnbröd förr i tiden anlitade vi alltid två kvinnor som båda hette Kristina och som i dagligt tal förkortades till Keck. Den ena var gift med en man som hette Pelle och en gift med en man som hette Nicke. För att skilja dem åt hette de i dagligt tal PelleKeck och NickeKeck. KerstopNischBrita var min farfars mor gift med ”KerstopNisch´n” (Kristoffer Nilsson/Lundberg).

Je jett gå å lägg ja nu sint de bli se sernt.

Gomorron!!

Gamla tallar.

Häromdagen var en av våra fina grannar över till oss en stund. Då kom vi att samtala om tallarna på Tallbacken. Det är bastanta träd som når högre än vattentornet. Vi funderade lite om hur gamla de egentligen är, de största av dem. En del av dem är nog närmare 50 centimeter i diameter. Eftersom de i den magra jordmånen växer relativt sakta gissade vi att den äldsta nog var mer än 150 år. Ungefär lika länge som ”Motorpara” har odlat jorden vid Storsjöns strand.

Världens äldsta träd finns i Dalarna och är enligt uppgift  9.550 år gamla. Det är en gran på Fulufjället som uthärdat olika skiftningar i klimatet. Vid Umeå universitet har de gjort studier och mätningar som pekar på att den till och jed övervintrat den senaste istiden.

Så det är med vördnad vi lever vårt liv här på Tallbacken tllsammans med de åldriga träden. Dessvärre är de några fulingar på att skräpa ner med sina evinnerliga barrsläpp på gräsmattan. När jag bannar dem för nedskräpningen undrar de genast vad en gräsmatta är för någonting? Den förvandling som skett på senare år vill de inte alls kännas vid eftersom de alltid från sin späda ungdom  har haft ljungrik momark omkring sig.

Sköna Maj.

I dag har det varit en riktig skön vårdag på Tallbacken. Solen har gassat från molnfri himmel och de rätt svaga vindarna har varit ljumma. Därför har vi  njutit denna sköna söndag.

Vi har också gjort en utfärd i dag. Det var nämligen förmiddagsgudstjänst i baptistkyrkan i Skorped ( 7 mil söderöver efter stambanan). Den firade vi de båda församlingarna tillsammans. Numera tillhör vi ju som ni vet samma samfund, nämligen Equmeniakyrkan. Vår medarbetare Kenneth Nilsson predikade. Sångare från de båda försmalingarna förnöjde oss med skön sång. Efter gudstjänsten åt vi lunch tillsammans. Den avslutande kaffekopen avnjöt vi ute i solskenet och värmen.

Värmaböljan har också satt fart på den spirande grönskan. I de ljusa nätterna som infunnit sig går det sgolikt fort. När jag skriver det här vid niotiden på kvällen står solen fortfarande rätt högt på himlen. Men tiden går ju fort och det är endast en månad kvar till midsommar. Då är det skönt att bara njuta av det som händer just nu och vara tillfreds med det.

Njut av livet och nuet alla kära bloggdiggare. Den dag som var i går är i dag i dag och inte i morgon. Oroa er inte för framtiden, den är redan här. Lev i nuet och ta för er av vad livet erbjuder. Bordet är dukat. Härligt!!

En blogg är en blogg.

En liten rapport från en vanlig fredag som inte präglats av några stora händelser. När livet nöter på i sina vanliga djupa hjulspår har man heller inte så mycket att skriva om. Jag litar till att inspirationen kommer åter vid något annat tillfälle.

En liten dikt om våren kanske jag kan åstadkomma..

Tvekan

I den ljusa vårnatten står björken och funderar.

Den klurar på en underlig fråga.

Just när den känner att saven stiger i stammen

och det sjuder av liv under barken

tvekar den ändå inför detta underliga spörsmål.

Den speglar sig i de sista vattenpussarna

Och ser hur naken den är

Vinden har fritt spelrum genom de glesa grenarna

Och det är långt från den skrud jag vanligsvis bär.

Är det dags att ta på sig sommarkostymen?

Kan jag ta ett kliv mot årstidens grönska?

Jag uppfylls av en lust.

Men kan man lita på våren, den oberäkneliga?

Den lockar med värme men lurar med köld.

Åndå vill jag våga språnget.

Bredband.

Grävning och installation av fiberkabel år i full gång i vårt område. För att vara beredd då grävningen av huvudfibern kommer har jag i dag haft en entreprenör som grävt in till mitt hus. Det verkar gå enligt planerna och någon gång på eftersomaren eller hösten skall det väl vara klart.

Jag gluttar också på matcherna i ishockey-VM och i synnerhet i kväll Sveriges match mot Frankrike. Tyvärr sker sändningarna på TV 4 så det är, tycker jag, alldeles hopplöst med all denna reklam som ständigt visas. Under periodpauserna är det mera reklam än kommentarer. Uruselt.

Skriver denna blogg i en av hockeypauserna vilket gör att jag just nu är förskonad från något reklaminslag. Då kan jag sända den relativt snart.

En aktiv dag.

Träffpunkternas våravslutning för Svenska kyrkan i Arnäs församling hölls i dag i församlingshemmet. För att göra festen riktigt lyckad hade de inbjudit OLD-fejs kvintett för att underhålla deltagarna. Efter en något tam och tvekande inledning spelade vi upp oss så att det vara riktigt mysigt mot slutet av festen. Nu är det väl så att deltagarna inte var särdeles kräsna på vad de erbjöds i underhållningsväg så de applåderade artigt även om det inte var så välljudande. De tycktes vara någorlunda nöjda när de lämnade lokalen.

I kväll var jag till medborgarhuset i Trehörningsjö och lyssnade på en politikerutfrågning gällande lokala spörsmål i vårt område. Det var samtliga partier som har plats i Örnköldsviks fullmäktige. Olika lokala grupper hade klurat ut en hel del frågor som särskilt berörde vår bygd. Det var frågor inom välfärd, infrastruktur, skola, hur fylla tomma hus i glesbygden, lokalproducerad mat och utlokalisering av kommunala verksasmheter (kontor). Mitt intryck var att det inte  fanns mycken substans i politikernas svar, eftersom alla sa i stort sett samma sak. Det är lätt att orera om olika insatser då det inte finns någon gnutta substans (löften) i deras uttalanden. Och då dessutom de flesta svaren var tämligen likartade och slätstrukna  fann jag det för gott att lämna tillställningen i halvtid.

Våren har just nu svårt att få riktigt fotfäste.. Genom  att kalla nordliga vindar härjar tämligen fritt har solen svårt att finna den härskarroll som den strävar efter. Men det blir nog vår och sommar när det är tid för det, så det så.

Alla sköna människor

som lever i min närhet.

Har nog en längtan rik och stor

att finna sin identitet.

Men mannen är ju alltid man

och kvinnan alltid kvinna.

Det är en sanning stor och sann

som alltid står att finna.

De har fått roller i sitt liv

att verkligheten spela

Det är inget tidsfördriv

en verksamhet att dela

När man och kvinna delar likt

av livets rika under.

Blir det livet skönt och rikt

på sanna trohetsgrunder..