Martyrion

Kärahustrun och jag var påskdagens kväll tillsammans med en del andra från församlingen till pingstkyrkan i  Örnsköldsvik och såg en musikal. Det var en uppsättning som producerats i Upsala och behandlade  tre historiska händelser i martyrhistorien. Musikalen heter Martyrion.

Musikalen begynte med att skildra de ävergrepp som romarna utförde på bekännande kristna under 2-3-hundratalen. Hur martyrerna gömde sig i Roms katakomber för att  undgå en säker offentlig martyrdöd på Collosseum och andra arenor.

Musikalens andra avsnitt behandlade en händelse i Japan under 1500-talet. En ung hängiven kristen rörelse utmanade den kejserliga makten  varför en utbredd förföljelse begynte. Den kulminerade då ett antal unga män korsfärstes på en kulle utanför Nagasaki. Under stor dramatik och med eggande musik och sånginslag skildrades händelsen. Paradoxalt nog bidrog händelsen  till att förstärka och utveckla kristendomens expansion i Japan.

Tredje händelsen i martyrernas historia skildrade en ung kvinna i Skottland som  vägrade avsvärja sig sin kristna tro. Genom ett dekret hade den dåtida konngen utropat sig själv som allsmäktig och att alla skulle svära en ed att inte hylla någon anna gudom. Den artonåriga flickan vägrade att avsvära sig sin kristna tro varför hon blev dömd till döden genom duänkning.  Hon bands därför fast vid en påle i havet vid lågvatten. Den var så belägen att när vattnet steg vid flod, nådde det så småningom över hennes huvud och hon led en kvalfull drunkingsdöd. Händelsen skildrades mycket dramatiskt i musikalen. Personligen tycker jag att det är föreställningens absoluta höjdpunkt som genomgående var mycket sevärd.

Pimpeltävling på Storsjön.

I dag var jag en i teamet som anordnade pimpeltävling på Storsjön. Trots den tidiga våren med frågetecken för att isen skulle vara så stadig att denskulle hålla för ett hundratal pimplare beslöt vi ändå att vi skulle genomföra tävlingen.

Nu i dag under påsklördagen var det således ett antal fiskare med isborrar och utrustning som gav sig ut på Storsjöns våris i full förströstan att en skulle vara tillräckligt bärig. Någon knapp halvtimme efter att de börjat fiska fick vi rapport om att det var en människa som gått ner genom isaen och hamnat i vattnet. Dessbättre var det en rutinerad fiskare utrustad med isdubbar som omedelbart kunde ta sig upp på isen igen  Det föranledde oss att omedelbart avbryta tävlingen och alla deltagare kunde välbärgade ta sig in till land igen.

Det blev en liten stunds turbulens då  vi dels måste se till att killen kunde få värma sig och få på sig torra kläder. Dels måste vi också hantera prisutdelningen för den lite snöpligt avbrutna tävlingen. Vi kunde ändå ordna upp situationen så att alla blev tämligen nöjda (tror jag).

Nästa år 2015 är påskaftonen lördag den 7 april och då skall det väl vara bärkraftig i hoppas jag. Allt slutade lyckligt i år och det var  väl tur det.

Några norgehistorier

Vad står det i norska rondeller?
- Max åtta varv.

- Kan Ole tala om varför en soldat aldrig får tappa huvudet?
- Ja, korpral! Då kan han inte bära hjälm.

- Grete! Tänk idag har vi varit gifta i tolv månader.
- För mig känns det som ett helt år.

- Varför vill Runar inte behålla sin roddmaskin?
- Den får inte plats i badkaret.

- Hur kunde norrmannen cykla ihjäl sig?
- Enkelt! Han försökte att cykla till arbetet på sin motionscykel.

- Vill du hjälpa mig att leta efter min katt med ett öga?
- Vore det inte bättre, om jag använde båda ögonen?

- Varför får Ole inte laga mat?
- Han bränner alltid vid salladen.

- Hur många norrmän behövs det för att tvätta en bil?
- Två. En som håller i svampen och en som kör bilen fram och tillbaka.

- Nå, lille Sverre, vilken bokstav kommer efter "A"?
- Allesammans, sa Sverre.
- Rätt, sa läraren.

Förändring

Förr i tiden tog man påsken och det budskap den förmedlade på mycket större allvar. Påskveckan var av tradition en tid man firade med stillhet och lugn. Långfredagen till minne av korsfästelsen var förr i tiden en verkligt låång fredag. Det var en dag som präglades av verklig inaktivitet.  Man företogs sig inte särskilt mycket den dagen, bara det allra nödvändigaste. Alla nöjestillställningar var strängeligen förbjudna att anordnas den dagen. Man höll sig också gärna inomhus.

Nuförtiden är det nästan tvärtom. Nu  gör man det man inte hunnit med förut. Eller så passar man på att på olika sätt leta lite rekreation. En familjeresa eller en skidvecka i fjällen. Utan att behöva ta hänsyn till någon restriktivare tillvaro kan man tämligen fritt disponera sin tid. Det är numera ingen som rynkar på ögonbrynen för det.

Förr var också de kyrkliga sammankomsterna  mera bundna av tradition. I stort sett samma innehåll och med samma deltagare i mötena som det alltidf har varit. I kväll när vi anordnade ”Getsemaneafton” med nattvard i missionskyrkan var det deltagare som hade haft sin forna hemvist i olika delar av sverige och världen. Ett antal deltagare i mötet sökte följa med i läsningen av instiftelseorden med hjälp av sitt engelska eller arabiska nya testamente. Vänner som också är hängivna kristna men som har en bakgrund i andra miljöer och traditioner. Det är då angeläget att vi kan anpassa oss till en ny och mer globaliserad tid. I stället för en etnisk konfrontation bör vi ta alla dem till våra hjärtan för att de skall känna den samhörighet som de så väl behöver.

Det är nästan så att den grupp av ett trettiotal asylsökande från olika delar av världen som landat i Långviksmon blir så väl omhändertagna att de har svårt att lämna orten  när de fått uppehållstillstånd och det är dags för dem att flytta vidare. De blir väldigt fort rotade i en miljö som präglas av vänlighet och omtanke.

I en sådan globaliserad värld kan det vara lite traggligt för en gammal bloggskrivare att ta till sig allt det nya. Men det får väl gå. Hejdå

Får jag be om största möjliga tyyssstnad.

Under hela vårt vakna liv är vi i stort sett ständigt omgivna av ljud. Ibland är det ljud som vi upplever som njutbara medan andra ljud kan vara störande. Ofta ser vi själva till så att vi har ljud omkring oss. Vi kan ha an radio igång med en kanal vi gillar att lyssna på. Det kan också vara så att vi har ett radiopårogram  igång och bara slölyssnar medan vi kan föra ett ett samtal med någon i vår närhet eller syssla med något helt annat. Vi kan också tänka oss att lyssna till någon sång eller musik som  har gynnsam inverkan på vårt psyke.

Jag känner inte till någon forskning som har analyserat och utrett hur vi påverkas av det ständiga brus vi har omkring oss.. Men vår hjärna har en förunderlig förmåga att sortera bort de ljud vi inte mår så bra av. Ett förhållande som jag har reagerat på när vi vanligtvis lyssnar på P4 Västernorland är det ensidiga musikval som ständigt utgör inslag i olika program. Jag kallar det dunkadunkamusik. Låtarna som spelas domineras endast av två inslag. Det är en oharmonisk skrikande sångröst som exekverar ord som är ytterst svåra att uppfatta. Detta ohörbara sånginslag dränks dessutom av en energisk dunkande trummis som gör sitt bästa för att definitivt slå sönder det hela. Timme efter timme levererar de sådana destruktiva skivinspelningar. Av vilken orsak och till vilken nytta har jag hittills aldrig begripit. Men man ska ju inte förstå allt här i livet.

Det finns faktiskt sång och musik som dokumenterat har en positiv inverkan på nänniskors välbefinnande. Det är den kombination av ljud som finner genklang hos lyssnaren som gör att känslan av harmoni inställer sig. I varje människas liv finns det säkert minnen av vissa ljud som väckt positiva känslor hos den som lyssnat. Om ni noggrant tänker efter kan  ni säkert erinra er sådana positiva ljudminnen.

Låt mig ge ett litet annorlunda exempel på detta.  Vid en skidtur någonstans långt in i fjällvärlden äkte jag ensam ifrån det sällskap jag var en del av. När jag stannade till i terrängen upplevde jag något som jag minns än idag. Det var fullständigt TYST omkring mig. Inte ett ljud. Inte en vindil, Inte fågelsång. Inte människoröster. Ingenting. Jag minns att jag stod en lång stund och bara upplevde TYSTNADEN. Det var i sig en märklig situation när det brusande ljudet omkring mig helt plötsligt inte fanns.

Jag önskar att ni kära bloggdiggare alltid har ljud omkring er som berikar er sinnasvärld. Till båtnad för er alla. Hejdå.

Något om sömn

Såg ett TV-program i dag som behandlade frågan om sömnvårigheter. Frågeställaren hade konstaterat att bruket av sömnmedel ökat markant vilket harn tog som intäckt för att vi i Sverige hade tilltagande sömnproblem.  En av orsakerna påstod han var den ökade användningen av surfmobiler vilka bidrog till en eskalerande stress. Det är väl egentligen inte så konstigt eftersom den anses som mänsklighetens snuttetrasa. Många användare har den t.o.m med sig i sängen. Som vanligt vid sådana konstateranden hade förståsigåeren givetvis inget recept för hur situationen skulle kunna förändras.

Att sitta fångad vid en dator speciellt sena kvällar var heller inte bra för det sömnaktiga välbefinnandet. Undertecknad bloggskrivare fick ett stygn i hjärtat eftersom merparten av inläggen skrivs kväll/natt. Jag hör alltså till riskgruppen vad gäller sömnproblem. Med en diger konsumtion av sömnpiller som följd. Det är bara det säregna förhållandet att jag har aldrig någonsin i mitt liv haft problem med sömnen. Jag somnar aldrig så gott någong gång som när jag lyckats åstadkomma ett blogginlägg som jag varit riktigt nöjd med.  Då sover jag direkt när huvudet landar på kudden. Några sömnpiller har jag heller aldrig varit i kontakt med om man nu inte räknar med en del av MODO-s ishockeymatcher.

Nu är det ett  särskilt förhållande som jag genast måste deklarera. Det är nämligen så att släkten Lundberg genom alla tider varit rikt utrustade med ”sovgener”. När min pappa Esra hade haft matrast på jobbet la han sig alltid ner på bänken och tog sig en tupplur. Och då var det inget fusk utan han sov djupt och rofyllt som ett spädbarn. En gång hände det att en av våra arbetere som ägnade sig ofta åt ”praktical jokes” spikade fast honom på slafen utan att han vaknade. Inga sömnvårigheter där inte. En annan av förfäderna i min släkt var inkallad till ett regemente. Där lyckades han med bedriften att sova genom mest hela sin tjänstgöring som kasärnvakt. Hur man kan stå och sova i en vaktkur begriper inte jag men det sägs att han gick av vaktpasset efter en period av stärkande sömn. Nu är jag ju ”till åren kommen” så jag tar mig ofta friheten att sussa in en stund även på dagen. Det finns knappast något som är så skönt för den gamla kroppshyddan.

Efter att ha behandlat detta sömnaktiga ämne med den noggrannhet som det anstår en ansvarsfull bloggskrivare kan jag nu med gott samvete lägga mig i  Morfei armar för en stunds stärkande sömn.

Gonatt Gonatt.

Våren har sin gång

Det verkar som om våren har sin gång hur vi än beter oss. Eftersom det är påskveckan förväntar vi oss att marken skall bli bar. Det var nämligen så i gamla tider när timret forslades med häst och doning på snöföret i skogen var man angelägen att få fram allt virke innan påsken var över. Erfarenhetsmässigt visste man att det var hart när omöjligt att få till några acceptabla vintervägar i skogen sedan påsken var över. Avverkningen hade i regel avslutats några veckor tidigare och ibland hjälpte timmerhuggarna till att få timret ner till avläggen. Deras insats bestod ofta i att hålla timmervägen i farbart skick.

Nu när maskinerna har tagit över arbetet i skogen är man inte lika beroende av årstidernas växlingar. Det är ändå en fördel om marken är frusen eftersom skadorna efter de tunga fordonen då blir mindre. Den gångna vinterns milda väder med nästan obefintlig tjäle i marken har gjort det svårt att fullfölja avverkningarna ibland. Vid vissa förhållanden kan markskadorna var rätt avsevärda. Skador som det tar lång tid för naturen att läka.

Vad har hänt idag.

Jo, Kärahustrun och jag var till närmaste stad Örnsköldsvik och bevistade en konsert i statskyrkan med Trippel end touch. Tillsammans med kyrkans gospelkör hade de ett bejublat framträdande. De är mycket skickliga sångare och musiker.

I övrigt har det inte hänt så mycket annat än att det växlande vårvädret fortsätter med endera sol eller regn. Kanske händer det mer under påskveckan. som kanske är värda att skriva om på en blogg. Vad vet jag.

Två gamlingar skulle fira guldbröllop med att åka helikopter. De skulle få åka en tur helt gratis på ett villkor att de var tysta under hela flygturen. Piloten gjorde många konster. Helikoptern flög upp och ner, gjorden loopar m.m

När de landade sa piloten . ”Det  här gick ju bra det”.

Då säger mannen:

”Ja men det var nära  att jag var tvungen att öppna mun när gumman ramla ur”.