Lite om fobier.

Nästan varje människa har någon mer eller midre uttalad  fobi, d.v.s okontrollerad rädsla. Det finns en mängd olika fobier.  Om till exempel undertecknad bloggskrivare hade haft grafofobi har det inte blivit  många meningar. Det är nämligen rädsla för att skriva. Samma gäller logofobi som är rädsla för ord.

Jag har försökt att inventera mina egna fobier vilka inte är så många. Någonting som jag genast skall erkänna det är att jag gillar inte möss och råttor, särskilt om de är inomhus. Det är nästan så man kan klassa det som en fobi. Jag har således musofobi . Däremot har jag  varken  Gynofobi eller Calegynofobi vilket jag betraktar som en klar fördel. Gynofobi är nämligen  rädsla för kvinnor och Calegynofobi är rädsla för vackra kvinnor.

Jag har en person i bekantskapskretsen som har Carcinomatofobi som är rädsla för att få cancer detta i kombination med Heliofobi som är ärdsla för solljus. Personen har nämligen den bestämda uppfatttningen att vistelse i solljus leder ofelbart till hudcancer. Vistelse utomhus en riktigt solig dag är därmed tämligen problemfylld.

Jag tog häromdagen ut en lista på olika fobier och den listan är lång. Det finns till exempel  Amaxofobi som är rädsla för att köra bil.  Aulofobi som är ärdsla för flöjter. Catoptrofobi, rädslan att se sin egen spegelbild.  Genufobi som är rädsla för knän. Hexakosioihexekontahexafobi som gör personen skräckslagen inför talet 666. I denna den yttersta tiden är det nog många som har Nomofobi. Det är nämligen rädslan för att vara utan mobiltelefonkontakt. Det är nog inte många, i varje fall i Sverige, som inte går omkring och nagelfar  den mänsklighetens snuttetrasa som benämnes I-phone eller Android. Undertecknad bloggskrivare är nog i svängarna att också skaffa sig en sådan klösbräda.

I och med detta är det klöst färdigt för i kväll varför jag önskar er alla en mobiltelefontrafikfri sömn.

Gonatt. (eller Gomorron)