Silentio

Tystnaden, en  evig arvedel

kommer mig oändligt  nära  

kryper in i minsta del.

för att livets bittra lek mig lära

Bortom tidens stress och larm

förs jag av en mäktig hand.

Till en existens så rik och varm

hän till soluppgångens land.

Vid oändlig tystnad vill jag lyss

till sorlet av en stillsam älv

Ta del av ivern, den som nyss

blev en del utav mig själv.

Ofta ger ger oss omvärldsbruset

oro,  ångestfyllda kval

hindrar mången att i gruset

finna tystnads högtidssal

För att leva helt i fullhet

finns i tystnaden en sång

med en ton av ro och i stillhet

som öppnar livets port en gång.