Förändring

Förr i tiden tog man påsken och det budskap den förmedlade på mycket större allvar. Påskveckan var av tradition en tid man firade med stillhet och lugn. Långfredagen till minne av korsfästelsen var förr i tiden en verkligt låång fredag. Det var en dag som präglades av verklig inaktivitet.  Man företogs sig inte särskilt mycket den dagen, bara det allra nödvändigaste. Alla nöjestillställningar var strängeligen förbjudna att anordnas den dagen. Man höll sig också gärna inomhus.

Nuförtiden är det nästan tvärtom. Nu  gör man det man inte hunnit med förut. Eller så passar man på att på olika sätt leta lite rekreation. En familjeresa eller en skidvecka i fjällen. Utan att behöva ta hänsyn till någon restriktivare tillvaro kan man tämligen fritt disponera sin tid. Det är numera ingen som rynkar på ögonbrynen för det.

Förr var också de kyrkliga sammankomsterna  mera bundna av tradition. I stort sett samma innehåll och med samma deltagare i mötena som det alltidf har varit. I kväll när vi anordnade ”Getsemaneafton” med nattvard i missionskyrkan var det deltagare som hade haft sin forna hemvist i olika delar av sverige och världen. Ett antal deltagare i mötet sökte följa med i läsningen av instiftelseorden med hjälp av sitt engelska eller arabiska nya testamente. Vänner som också är hängivna kristna men som har en bakgrund i andra miljöer och traditioner. Det är då angeläget att vi kan anpassa oss till en ny och mer globaliserad tid. I stället för en etnisk konfrontation bör vi ta alla dem till våra hjärtan för att de skall känna den samhörighet som de så väl behöver.

Det är nästan så att den grupp av ett trettiotal asylsökande från olika delar av världen som landat i Långviksmon blir så väl omhändertagna att de har svårt att lämna orten  när de fått uppehållstillstånd och det är dags för dem att flytta vidare. De blir väldigt fort rotade i en miljö som präglas av vänlighet och omtanke.

I en sådan globaliserad värld kan det vara lite traggligt för en gammal bloggskrivare att ta till sig allt det nya. Men det får väl gå. Hejdå