Några krumelurer i kvällens timma.

Att samanfatta de intryck som en vanlig dag ger kan ibland vara en grannlaga uppgift. Olika händelser och intryck fokuseras olika starkt. De som kan räknas som viktiga för en person kan sakna betydelse för en annan.

Dock, min kära hustru och jag besökte i alla fall missionskyrkan och övervarade förmiddagsgudstjänsten där. En sammankomst som åtminstone i mitt sinne plöjde rätt djupa spår i hjärnbarken. Förkunnelsen var mycket intressant att lyssna till och stämingen bland auditoriet var god.

Nu är det ju så att när man blivit närmare 85 år och konfronterats med gudsordet under nästan hela sitt liv har man inte lyssnat till bara en predikan. Kanske 25.000 eller 30.000, vad vet jag.  I det perspektivet kan det ju tänkas att man på något sätt fått lite distans till förkunnelsen. Jag vill inte säga att det är utpredikat eller slutpredikat. Det är inte heller långpredikat eller mångpredikat. Inte ens sångpredikat. Men predikat är det i alla fall så pass mycket att man är kapabel att avgöra om det det är värt att lyssna till eller inte. Om inte så brukar jag göra som min farfar, Johan Lundberg, gjorde. Jag tar min en välbehövlig tupplur och på så sätt laddar jag batterierna till dess att energin kan användas till saligare göranden.

Nu är det en ny dag i morgon med alla de sinnesintryck den kan tänkas innehålla. Men det får man ta då. Hej då då.