En drapa på björnamål.

Na Teolinda ån Melker hadde fott n´gvadd. Dä va förste ganga na Teolinda hadde fott na bån sä dä va väldet farket. Hon heddn te tulla och vyssjen alldeles lämplet. Dä van jönrnslenen pajk hon hadde. N´Melker va förståss käret han å pa sitt vis. Att vara pappe atte sä gullite bån dä va na härrdas.

Nu vare frägan öm att gvaddn skull krestnes. Där va fäll e falet omak. Först skull dam hitte på nan namn attn. Dam for gärning hele almenacka man va alldeles likevis ändå. Skulln fo hete Adolf ätter farfarn å kanske Isak ätter morfarn. Sä då dam kömme te prästn vä alla gufarer å gumorer sä blev pajken kressne dell Isak Adolf.

Dam va ju tjvungen dellå ställ dell e kalas a. Dam bjudde på alle sorters gosaker å drecke, å kaffetårn å döppe å alle slaga. Dä varn goaktenen präst söm lätte säg väl smaka å alle ne dänn bjusakrern. Ättesöm han la ti säg sä bleven rönnnare å rönnare sä dell sist sä räktint aschele dell på en stol utan han gatt ta två. Men pajken han blev i alla fall döft å dä vara Teolinda och Melker väldans ampen at

Men n dänn gvadddn va väldans knaker och vax oppp å vorten stilinen sarn att dam.