Svensk bilprovning.

I dag hade jag tid med min Volvo för en konditionstest. Den skedde på Svensk bilprovning i Örnsköldsvik eftersom det är den enda aktören på ett rätt stort omräde i mellannorrland. För att vara någorlunda säker på att den skulle klara provet hade jag haft den på ett så kallat inskolningsprov på en servisverkstad Där har de mot en skaplig dusör (som grävde ett stort hål i min kassa) lärt bilen hur man uppträder inför sådana förståsigpåpersoner. Min Volvo uppförde sig alldeles föredömligt. Trots diverse skakande upplevelser, brytningar och bändningar, uppfyllde den måttet av all rättfärdighet. De skrev således ut ett intyg på att den var i fullt körbart skick ännu en tid framöver. En vänlig servisman på bilprovningen önskade mig god tur på de hala vägarna upp till Långviksmon.

Väglaget i våra bygder har inte varit det bästa den här konstiga vintern. Dessbättre verkar det finnas en självbevarelsedrift hos bilisterna i vårt område då de kört väldigt försiktigt och undvikit olyckor med krockskadade fordon och skavda passagerare. På trafikradion har vi den här dagarna matats med rapporter om mindre angenäma trafiksituationer. I Sundsvallaområdet var det nog mer än tio incidenter och krockar. Kanske är det frukten av en för hög trafikrytm. Lösningen är troligtvis att sänka farten.

Kylan håller i sig och det är en rätt intermittent uppgift att hålla elden vid iv i den gamla vedpannan. Vid det här laget kunde jag nog erhålla godkän betyg i ”hållaeldenvidlivilämplig storlek och omfattning”. Det är dessbättre en sysselsättning så god  som någon.

Sussgott.