En lägesrapport från Tallbacken

Talllbacken har de senaste dygnen pudrats av lite snö så pass ett det lyser vitt. Men någon egentlig vinterstämning orkar det millimetertunna täcket inte frambringa. KäraHustrin och jag upplever en rätt hugnesam och lycklig tillvaro. I går var vi till staden Örnsköldsvik där KäraHu besökte ”pumpstationen” för diverse kontroll. Då besökte vi också Thorleifs familj i Järved. Jag fick en lite försenad farsdagspresent av Kristina i form av en hårklippning. Det känns fint att ha henne som frisör eftersom hon vet exakt hur min åldriga skalle är utformad. Heder åt henne.

På tal om farsdagspresenter fick jag ett SMS från posten om att det skulle komma ett brevpaket innehållande en bok. Jag blev först lite förvånad eftersom jag inte kände till någon bokbeställning. Men så kom jag ju på att Ulrika och hennes familj på Gotland genom henne aviserat att det skulle komma en present. Så nu har jag börjat läsa en intressant och rolig bok som heter ”En man som heter Ove”, skriven av Fredrik Backman. Där ser ni alla kära bloggdiggare. Farsdag går inte alldeles obemärkt förbi.

När jag läst färdigt kanske jag kan skärpa mig i någon Blogg och recensera den.

Att MODO vann matchen i kväll mot Örebro bidrar givetvis till en lugn och fridfull sömntillvaro för fränst mig själv men också en god del av bloggdiggarskaran.

Gonatt.

Vinterskor.

Förr i tiden när hästen utgjorde det gängse färdmedlet vad det gällde varutransporter såväl som persondito var det angeläget att ha en väl utrustad dragare. När det framåt höst och vinter blev underlag med snö och is var det därför nödvändigt att hästen var rätt skodd. Då byttes sommarskorna ut mot dito för vinterbruk. Skorna var då mer broddade för att hovarna kunde få stadigt grepp även på halare underlag. En skicklig hovslagare visste exakt hur dessa hovbeklädnader skulle vara konstruerade för att fungera bra i olika fören.

En liknande situation uppstår när man med dagens transportmedel, bilen, skall rusta sig för vinterförhållanden. Jag finner det alltid svårt att avgöra när man skall skifta till vinterdäck. Jag tycker nämligen inte om att köra med dubbade vinterdäck när det uteslutande är barmark. Det bär mig emot av skilda orsaker. Därför väntar jag i det längsta med att utföra ömsningen. Eftersom Kärahu har en starkt uttalad motvilja mot att vi kör med sommardäck när det finns minsta risk för plötslig ishalka blir det lätt lätt irritation på grund av dessa divergerande åsikter. Varje höst upplever vi därför en fas av speciell kärleksfull gemenskap i vår äktenskapliga samvaro där vi av och till diskuterar detta angelägna ämne. Sommardäck på, vinterdäck på, sommardäck på, vinterdäck på?

I dag (på en söndag, gud förlåt mig) har jag skiftat till vinterdäck och ordningen är återställd. Jag resonerar nämligen som så att nu är det bara en dryg månad kvar till Jul och den skall väl i alla fall vara vit. Mina vinterdäck är dessutom väl konstruerade för den miljö vi upplever i Norrland vintertid. Jag hyser därför en from förhoppning om att vår Volvo på ett säkert sätt skall ta oss från punkt A till punkt B även en tid framöver. Vi får bara hålla tummarna för att kung Bore inte ställer till det alltför odrägligt. Då känns det skönt att låta bilen stå kvar i garaget om det inte är alltför angeläget uppdrag.

Inför farsdag.

Det är fars dag i morgon söndag. Det är  ett obestridigt faktum. Dessbättre är farsdag inte lika betydelsefull som Morsdag som firas i slutet av maj. Om man rätt tänker efter är detta förhållande ganska logiskt. Faderns insats vad gäller avlandet är förhållandevis ringa i jämförelse med moderns. Sett till detta oomkullrunkeliga faktum kan det gott och väl räcka med en slips, och inte någon dyr en heller. Det kan också vara så att eftersom faderns slipsförråd är rätt välfyllt och att han ytterst sällan bär slips (annat än vid bröllop och begravning) kan det som egentigen skulle vara ett slipspaket i stället vara, till exempel en försändelse innehållande en nickedocka. Denna tingest skulle nämligen i fortsättningen kunna fungera som en sorts maskot som den arme fadern i i tid och otid  kunde identifiera sig med. Det har nämligen visat sig efter noggrann och omfattande forskning utförd av ALLEGEMAGNE YUSTON TRINIDAD VIRALE SIMPLICIKATIONS  INSTITUT att 98,456890 %  av alla fadergestalter i unversum har denna funktion och dessutom trivs med den.  Hur resten, eller 1,54311 % av dessa, är funtade har tyvärr forskningen inget svar på. Det kan möjligen bero på att de redan fått sin slips.

Med denna konklusion i minnet önskar jag alla mina bloggdiggare en slipsfylld farsdag.

Good night, sleep tight. Don´t let a flies bite.

Hurra! Jag vann!

Tidningen 7, den gratistidning som delas ut varje vecka, hade för några nummer sedan en tävling där man kunde vinna en kväll på Fjällräven center och en hockeymatch med MODO. Jag skickade in ett bidrag på vers (som jag också haft i min blogg) och si, jag var bland de som utsågs som vinnare, bland ett tiotal andra. Som ett resutat av detta fick jag höromdagen ett inbjudningsbrev till MODO-s match mot Brynäs den 14 november.

Ida, vårt äldsta barnbarn, kommenterade bloggen och var dösäker på att jag skulle vinna med den versen. Och så blev det också. Det är ju naturligtvis glädjande att det lyckas någon gång. Därför ser jag fram emot Hockeyyran på Fjällräven center den 14-de. Jag tycker själv den var så pass bra at den är värd en bloggplats en gång till. Kommer således.

En gammal MODO-it

(med tonvikt på gammal)

En MODO-supporter av renaste slag

som  gett laget den verkliga tågan.

Fast gammal nu vorden har ändå jag

den rätta geisten och  lågan.

På Kempevallen det började redan

i snö och i rusk där syntes jag.

Fastän det är sextio år sedan,

jag missade inte en match med mitt lag.

När sedan Kempehallen blev byggd

jag hade säsongkort varje år

För att följa mitt lag som hedrar sin bygd

hur än tiderna kommer och går.

Jag gillat mitt MODO i med och i motgång

hur än dess prestation varit.

Jag har inte svikit dem en enda gång

dess långa sejour jag erfarit.

Jag älskar att leva i Foppaland

ett liv så härligt och rikt

En seger med MODO får mitt hjärta i brand

för detta mitt liv jag har vigt.

Jag kommer gärna till  er glänsande fest

november 14 en kväll klockan sju

Att segra med MODO är ändå bäst,

dessutom fira med Tidningen 7.

Jag heter Jöran Lundberg Ripstigen 4

89051  Långviksmon

Och deltar gärna i er hockeyyra

som pigg 84-åring med god kondition.

Någon rulllator behöver jag icke

Jag tar mig fram för egen maskin

Jag kan berätta om Håkan och Nicke

om Kallur och Hedberg och andra små glin.

Jag är en så kallad läktarexpert

som vet exakt hur laget ska spela

Det jag inte vet det är inte värt

att veta om hockey, kan jag meddela.

Detta formstarka MODO vinner SM-guld

skrudad med guldhjälm, höjer bucklan en dag

djupt i mitt hjärta dväljs en önskan så huld

om framgång för världens bästa ishockeylag.

Ur SAOL

Konfronterades med Akademins ordlista och träffade på en del ord som inte är så vanliga.

Som till exempel ordet gräsa. Sågs om projektil som träffar marken och rikoschetterar. Var på Gubbröran i Björna i dag = en sammanslutning av äldre män som träffas varje onsdag kl 12 och löser livets gåtor. Så slog jag upp ordet gubbröra som är en rätt med anjovis. I studentsammanhang finns det nånting som heter Gulnäbbsintagning = intagning av nya studenter. Hallstämpel = Prägel Det är inte så ofta man använder ordet hallstämpel i sina krior. Hjalt är ett svärdfäste. Höfta = Skatta. Immatrikulera = skriva in i matrikel. Inbordare är motsatsen till utombordare. Indie om musik.

Så kan man hålla på

Hejdå.

Krumelurer.

Några enkla krumelurer i sena kvällen. Läget på Tallbacken är under kontroll. I den mörka hösten blir det inte så stor aktivitet. KäraHustrun och jag tog en en ordentlig promenad i skogen. Det är en mycket fin miljö för vandringar även under den lite mörkare årstiden. Dessutom är det härligt att röra på sig lite.

Har även i dag ägnat mig åt lite skrivarbete som är nyttigt att få verkställt. Har skrivit en del artiklar till det kommande BLT-bladet. Till den verkan det hava kan.

Det är hög tid för att inta horisontalläge för att medelst en tillvaro i morfei armar samla krafter för att möta en ny morgondag.

En liten limerick till slut.

En sömngångartyp från Kallmyra

var ideligen uppe och yra

Men med MODO som sömntablett

det gick så lekande lätt

att sova till eftermiddan klockan fyra

N´Albin

N´Albin hadde kört ne trakton te tjeckalere

han sku härvä ti åkern tidit pa vårn

Dä va fali blött å blaskit, sä på flere

ställa vare sleppret söm  sjalveste tjvårn

Han försökte å köppel lös härva

sä tomtraktorn sku  kön ta säg lös

men hörr han ärbete de bara kärva

sä traktorn låg där te slut söm en hös

Han bann fast´n troe te hjule

Sä att traktorn sku  häve sä opp

Men hörr han än bängel å buhle

sä vare söm alldelens stopp

Sä han va tjvungen te fara

te grannen å frågätter nan assistans

Öm han könne sä grannlaga vara

ta epan å dra opp traktorn hans.

N Fingal han va int sä nöbedd

han starta opp gamepan sin

Sen va han klar å beredd

att dra lös grannens maskin

Sä nu än n´Albin ömkring å kör

vä Munktellarn sin däppå tegen

Men nu äen noga ä si säg för

sint han ti tjecklere bli legen

En söndagsblogg.

MODO ishockeylag spelade i eftermiddag sin sista match före uppehållet för Karjala cup. De spelade en hemmamatch mot HV. Jag vet inte om de redan hade siktet inställt på några matchfria dagar för deras anträngning och geist i förhållande till förra matchen var markant märkbar. Nu blev det till slut seger för HV med 3-2 för det lag som ligger allra sist i tabellen och hela tiden spelar med kniven på strupen. Varje poäng är dock behövligt för MODO om de skall räknas som ett slutspelslag.

Annars har allhelgonahelgen varit en lugnets och fridens tid. Jag har passat på att stöka undan lite skrivarbete som legat över mig.

En ny vecka ligger framför med allt vad det innebär.

En blogg skall jag skriva med visst kinkigt besvär.

Men det får bli som det blir för det är som det är.

Så lite fantasi och skrivarförmåga är allt jag begär.