Tystnaden.

I vår bullrande globaloa värld med tusen möjligheter till ljudlig kommunikation är tystnad något som man ibland längtar efter. I storstadsmiljö med otaliga källor av brusande ljud och larmande stress är tystnaden närmast obefintlig. Det påverkar dessa människor så att de i viss mån fruktar tystnaden. Det blir för dem nägot onaturligt. Ingen lågmäld röst uppmanar dem till ”störrrsssta möjliga tyssstnad”.

För ett antal år sedan skidade jag ensam i en obanad öde fjällterräng. Det var långt borta från den ringa bebyggelse som fanns. Inga störande moment. Jag stannade upp och stod en lång stund för att om möjligt uppfatta något ljud. Det var absolut tyst omkring mig och där jag stod uppfylldes jag av en underlig känsla av frid. Att bara lyssna efter tystnaden är något som det inte är alla människor förunnade att vara med om. I en tid där vi strävar efter att ständigt vara uppkopplad för att inte missa någon viktig information blir sådana tillfällen fåtaliga, ja, närmast obefintliga.

Under en av mina otaliga fjällvandringar var jag, och mina kompisar på turen, med om en alldeles unik upplevelse. Det var långt inne i Sarek och vi hade övernattat i en gammal lappkåta intill ett biflöde till Rapaälven. När jag vaknade den tidiga söndagsmorgonen ritade solen redan en liten timvisare uppe vid kåtans rökhål.

Vandringen upp mot toppen av Stourhjärta, en av många fjälltoppar i Sarekmassivet, blev delvis strävsam i den gassiga solvärmen. Ingen vind blåste omkring oss utan det var alldeles kav lugnt. När vi till slut kom upp till toppen satte vi oss ner och bara njöt av den underbara fjällmiljön. Det var helt tyst omkring oss när en av deltagarna tog upp en transistorradio han släpade med sig Det första ljud som kom från apparaten var ett meddelande med lydelsen: ”Nu spelar Ernie Englund på sin trumpet Silentio (tystnaden). Efter det unika trumpetstycket stängde han av radion och vi satt nog en dryg haltimme och bara lyssnade till TYSTNADEN! En oförglömlig upplevelse som gjorde starkt intryck på oss.

Visst kan vi ta oss tid ibland och lyssna till den rogivane tystnaden. Det som garanterat blir något som stärker oss till både kropp och själ.