Björnamåle.

Det är kanske dags att kommentera ”Testfakta” Här är facit

1. Möckerömme = Gödselrännan i ladugården varifrån gödseln skyfflas till ”Gösselstan”.
2. Fejen = Glad.
3. Brika  = Toaplatsen i utedasset
4. Slafat = Det trätråg som mjölken hälldes upp i för att skumma av grädden. Sades   också om en allmänt slarvig person. Ex. ”Han va söm e slafat”.
5. Slekamarn= Jämkmån eller spelrum.
6. Dongen = Den bädd av strö som lades som underlag i kättar för ungdjuren.
7. Darjnålern= Barr, speciellt om granbarr.
8. Dörakärmen  = Dörrkarmen.
9. Var öm säg = Sades om en allmänt gnidig person. En som är småsnål.
10. Rorna = En ”rorne” var en robust skjorta ofta av vadmal. Ett utanpåplagg.

Detta är ett led i ”livslångt lärande”.

Under min barndom på 1930-40talet var det en trend att utrota alla dialekter. Hade man dialektala uttryck i talet blev man ofta tillrättavisad. Det var inte fint nog, utan man skulle till varje pris tala ”rikssvenska”. Dessbättre har trenden svängt och nu tillåts dialektalt språk i olika sammanhang. Även i radio och TV kan man acceptera den tonen. Det tycker jag är tillfredsställande eftersom det är ett världsarv så gott som något.