He je båle pelurskelanne.

Återigen skall jag plåga mina kära bloggdiggare med ett litet minne från tidig barndom på 1930-talet. Den tid då alla små jordbruk var aktiva brukningsdelar. För att får en bra vallskörd var man tvungen till att med jämna mellanrum plöja upp åkern och förnya hövallen. Första året på en sådan vall sådde man och skördade grönfoder Detta bestod till stor del av olika baljväxter som framåt höstkanten gav frodiga ärtskidor. Dessa tyckte vi barn var goda att plocka och äta. Denna delikata gröda gick i dagligt tal under benämningen pelursker, drav namnet pelurskelanne.

En gång när vi var långt inne i tegen och plockade ärter kom Adolv Vågström cyklande på sin tramdressin efter järnvägen och då skrek han åt oss smågrabbar: ”He je båle pelurskelanne”. Han tycke väl att vi trampade ner grödan lite väl mycket. Efteråt blev det ett stående uttryck ibland oss ungdomar när någon var på ”fel” ställe, He je båle pelurskelanne!!!!

I dag är det väl inte många barn som har möjlighet att brandskatta ett ”pelurskelann” med de hårt rationaliserade brukningsmetoder som praktiseras i det moderna jordbruket. Men ett fint bardomsminne blev det i alla fall.

Väl bekomme!

En tur till Locksta kvarn.

KäraHustrun och jag gjorde en liten utflykt på söndagen upp till den gamla skvaltkvarnen vid Lockstatorp. Den har ju restaurerats och återinvigdes häronm året. Ett riktigt fint initiativ av Björna hembygdsförening. Tog några bilder av den fina miljön vid kvarnen.

Första kvarnhuset byggdes 1850 och har i omgångar ruttnat och farit ner för bäcken. Och återuppstått. Nu är den i alla fall återställd i ursprungligt skick och fungerar alldeles utmärkt.

Håll till godo.

Kvarndammen med dess spegelblanka vatten.

Det restaurerade kvarnhuset. Nu i förnämligt skick. 

Kvarnstenarna och matningen för säden.

En ny vattenränna med underrede har nytillverkats. Ett omfattande arbete. 

Aftonsång.

Det lider mot kväll, dagen är till ända

mitt dagsverk är slut, bringat till final

En aning av ett stoft skall mitt sinne lända

endast ett  korn i universums sal.

Fast litet smått och ringa skall det ändå ge

Något liten aning utav evigheten

När det mot natten lider vill jag mig bege

till morfei kamrar och känna trivsamheten.

Där jag slutligt finner frid och stilla ro

från dagens id och många små bestyr

Hugsvalas ljuvligt, som fågeln i sitt bo

i liv och lust för livets stora äventyr

Blomprakt

Tänk vad en enkel blomma kan sprida skönhet och prakt omkring sig. Min Kärahustru har några orkideer som hon vårdar med omsorg och ömhet. Varje måndag tvättar hon deras fötter. Det går så till att deras rotsystem får en stunds vattenbad. Resultatet är häpnadsväckande så till vida att de år efter år kommer med nya stänglar och ny blomprakt. Visar dem på några bilder här nedan.

År efter år skänker de en blomprakt utan like.

Den sköna figur som finns på denna bild har jag fåt av en känd keramiker i Höganäs

Tiden.

Så har vi även upplevt hälften av augusti och det börjar definitivt lida mot sensommar, även om vi har fått några riktigt fina dagar. Egentligen är det en härlig  tid  då naturen bringas till mognad. Bär och frukter är redo för skörd och vi får njuta av den rikedom vi har omkring oss.

När jag upplever allt detta går mina tankar till livet självt och vad vi gör av det.  Naturligtvis har jag samlat dessa tankar i en liten dikt som jag vill delge er. Den heter:

En kria om livet.

Det fanns där en bunt helblanka blad

en dag i begynnelsens tid

det fanns inga ord ej en enda rad

som då hade häftats därvid.

Efterhand kom där ett ord eller två

Som småningom  blev många fler

Kanhända där gjordes en plump då och då

sådant som livets verklighet ger.

I ungdomens tid gick det tämligen lätt

då livet fylldes med tätskrivna ark.

Det maldes och bröts  på snirkliga sätt

med en känsla så sinnlig och stark

Småningom kallnade pennans glöd

Det blev så glest mellan orden.

En ängslan förnams för att finna stöd

för det lilla som fanns här på jorden.

Snart var det dags för en sträng magister

och att lämna sitt alster för prövning

för trots alla fel alla plumpar och brister

var det ändå en lyckosam övning.

Kanhända blir den godkänd ändå

den kria som tiden gjort färdig

Även om somligt är svårt att förstå

syns himmelen ändå mig värdig.

Ett förråd av blåbär.

Det har ju i de mest olika sammanhang predikats om blåbärets olika nyttigheter. Det är till och med så nyttigt att många så kallade hälsokostprofeter försöker sko sig på dess egenskaper. Det får väl vara hur som helst med det men här på Tallbacken brukar vi varje år åndå förse oss med ett visst lager av det nyttiga bäret. Av den anledningen har jag i dag varit till skogs och plockat ett antal. I kväll har Kärahustrun och jag suttit och rensat skörden som till slut gav oss nära åtta liter. Det kan vi ha nytta av framöver hösten och vintern.

Efter denna korta dagboksanteckning är det troligen dags för att inta horisontalläge för en stunds ro och kraftgivande slummer. Att vi sover bort en stor del av vårt liv behöver inte vara av ondo. Under sömnen är det nämligen full fart i hjärnsubstansen som under den sovande tiden bringar ordning och reda i vårt närminne. De intryck vi fått under dagen sorteras in i olika fack för att vara tillgängliga för framtida användning. Utomordentligt fiffigt tycker jag.

Hejdå

En blogg är en blogg.

En blogg är en blogg  även om den kommer i sinomtid. Bättre sent än sen, som någon tänkare har utttryckt det. Det är således så här man skriver en blogg då man inte har något att skriva om. Då låter man bara fingrarna valsa fritt över tangenterna och förhoppningsvis så blir det någonting.

Inte bara fingrarna utan hela gubben har valsat på taket till fritidshuset i Hemsjön idag. Det är en hel del skruvar som skall fästas för att plåten skall ligga stadigt i alla väderförhållanden. Sen började det regna och omintetgjorde allt arbete utomhus.

Jag fortsätter också att skriva om personer och händelser i bygdens historiska perspektiv. Även om det är förvånansvärt ostrukturerat så blir det ett litet korn då och då och så småningom blir det kanske något lite av det. Kanske någon gång i framtiden blir det uppmärksammat och något lite värderat. Vad vet jag.

Det är förunderligt att om man i dag skriver om aktuella saker som händer och sker i sin omgivning så är det historia i morgon. Och kanske om några hundra år är det så föråldrat att det är helt obegripligt. När Hitler tog livet av sig och sin Eva i en bunker i Berlin flåsade historieskrivarna dem redan i bakhasorna. Nu är det definitivt historia.

Efter denna historiska utläggning vill jag ge er en historia:

Det var ett förfärligt oväsen på mina grannar i natt. De skrek och slog i väggarna.

”Varför klagade du inte?”

”Nej, mej störde det inte jag satt i alla fall och övade på pianot hela tiden”.

Så en kortis:

Får jag låna din båt?

Nej, den är upptagen.

Hemkomst.

Åter till ordningen på Tallbacken. I går blev det ingen blogg på grund av att vi var till Örnsköldsvik och ett besök på konferensen där. Nu är i alla fall datorn installerad  och därmed skall det väl bli ett eller annat inlägg.

I kväll är jag tillsammans med ett antal andra från Mon engagerade som korvgubbar i konventet i Sund. Vår förhoppning är att vi skall kunna servera  god occh smakriktig anrättning från vårt tillfälliga kök. Sen är det också bra om det finns ett antal kunder att servera till, men det ger sig väl

Det har nu blivit lite smak av sensomar och kvällarna är mörkare även om det ännu är en bit kvar till den riktiga hösten. Ett gott tecken på detta är också att det nu inbjudes till ett antal tillfällen att förtära den norrländska delikatessen SURSTRÖMMING. Årets upplaga signaleras bli fin och smakfull eftersom det i våras fanns god tillgång på storvuxen lekströmming. Det varnas ju för dioxinhalten i den sura fisken vilket troligen inte är något problem för oss norrlänningar eftersom vi redan är fullproppade av denna förädiska ingrediens.

Jag brukar varje år författa ett antal surströmmingsvisor och den traditionen kommer väl att att hållas vid liv även i fortsättningen. Nu är det svårt att förklara  vaför denna genomruttna vara skall vara något att bevara till någon snikenhungrig skara. Därför vill jag ej beröra och ingen alls besviken göra att om denna grumsiga röra ett förnuftigt samtal föra.

Hello