Rik nog som nöjd är.

Jag har en bonad i mitt rum med de orden. Den handlar alltså om förnöjsamhet. Och visst kan det vara bra när man trivs med livet och med sin situation. Vi människor är skapta olika med olika temperament och olika läggning. Somliga kan nöja sig med det lilla och oansenliga medan andra kräver mera av sin tillvaro. Det är upp till var och en att själva avgöra hur de agerar.

Samtidigt är det väl så att alla framsteg och uppfinningar som gjorts genom tiderna egentligen har bottnat i en längtan att förändra. Således en slags oförnöjsamhet. När Tomas Alva Edison satt och pysslade med det första embryot till en glödlampa gjorde han det troligen i skenet från en osande oljelampa. Naturligtvis var han inte tillfreds med det dunkla skenet och ville dessutom utnyttja den potential som elektriciteten hade. Ingen vill väl idag tillbaka till ljusstakarnas tid annat än möjligen som mysfaktor. Personligen irriterar jag mig ibland på att de nya lågenergilamporna ger en rätt dunkel belysning innan de fått rätt futt.

Så har vi genom olika tider förbättrat vår livsnivå genom olika inovationer som i grunden orsakats av vår brist på förnöjsamhet. Den utvecklingen pågår ständigt och kommer inte att avstanna inom överskådlig framtid. Ibland tycker vi nog att det går alldeles för fort. Så fort att vi inte kan tillgodogöra oss alla teknikprylar som poppar upp.

Som i allting annat är det väl den gyllene medelvägen som är den rätta. Ett visst mått av förnöjsamhet parat med en acceptans till förbättringar är väl det som tjänar oss bäst.

När jag skriver denna blogg i sena kvällen hör det desutom till min förnöjsamhet att inte så långt in i framtiden inta horisaontalläge för att vara disponerad för nya krafter en ny dag.

Hejdå.